Hannah and Her Sisters

Titel: Hannah and Her Sisters / Hannah och hennes systrar
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1986
Regi: Woody Allen
I rollerna: Mia Farrow, Barbara Hershey, Dianne Wiest, Michael Caine, Woody Allen, Carrie Fisher, Max von Sydow, Maureen O'Sullivan, Julia Louis-Dreyfus, John Turturro, J.T. Walsh

Handling: Mellan två Thanksgivings följer vi systrarna Hannah, Lee och Holly och deras öden. Förhållanden spricker och nya tar vid.

Omdöme: Det är bara att erkänna att det är något med Woody Allens filmer som drar en tillbaka. Hans filmer har en hög omtittningsfaktor och det finns nästan alltid någon film man sett som man gärna ser om. I många fall är det nästan som att se filmen för första gången då manusen är skrivna på ett sådant sätt att man har svårt att komma ihåg hur det ska gå. Det är en skön känsla och gör att man alltså gärna återvänder till flera av hans filmer.



I denna trefaldigt Oscarsbelönade film (bästa manus, manlig biroll samt kvinnlig biroll) slängs man in mitt i hetluften från början. Det är Thanksgiving-middag hemma hos Hannah (Mia Farrow) och hennes make Elliot (Oscarsvinnande Michael Caine). Hannahs systrar Lee (Barbara Hershey) och Holly (Oscarsvinnande Dianne Wiest), deras föräldrar och vänner firar denna dag tillsammans. Detta är bara början. Nästa Thanksgiving kommer allt att till synes vara sig likt, men om man skrapar lite på ytan så...



Intrigerna drar igång och vi får följa de tre systrarna, männen i deras liv och en massa annat. Den mest intressanta historien blir den mellan Elliot (Caine) och Lee (Hershey). Han blir nämligen förälskad i sin frus syster och måste försöka hitta rätt tillfälle att berätta det för henne, samtidigt som han inte vill såra sin hustru Hannah.



Filmens svagaste kort är Woody Allen själv då hans karaktärs historia känns lite separerad från resten av berättelsen. Det blir lite konstigt när han försöker "hitta sig själv" och mest bara har en dialog med sig själv. Hans karaktär hittar dock till slut sin plats när man närmar sig slutet så lyckligtvis avslutar han starkt. Men det är något som skaver sig i den här filmen och gör att den inte blir någon personlig favorit bland hans filmer.



Två andra Woody Allen-filmer som går lite i samma stil och som jag tycker är bättre är annars Crimes and Misdemeanors (1989) och Husbands and Wives (1992). Känner mer glädje när jag ser dem, vilket så klart bara kan vara en smaksak. Men det är inte helt omöjligt att han förfinade vad man fick se här i de två filmerna som alltså skapade mer känslor som krävs för att det ska funka fullt ut.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.0