Mona Lisa

Titel: Mona Lisa
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller/Romantik
Land: Storbritannien
År: 1986
Regi: Neil Jordan
I rollerna: Bob Hoskins, Cathy Tyson, Michael Caine, Robbie Coltrane

Handling: George, en hård, men i stort sett godhjärtad smågangster har nyligen blivit släppt från fängelset efter att ha suttit i sju år. I behov av ett nytt jobb blir han av sin boss satt som chaufför åt Simone, en dyr call girl. Till en början ogillar de varandra, men efter hand uppstår ömsesidiga känslor, och George börjar även se efter och skydda Simone alltmer...

Omdöme: George (Bob Hoskins) kommer ut från fängelset efter att ha avtjänat sju år. Han tjallade aldrig på sin boss Mortwell (Michael Caine) och nu när han kommit ut vill han ha stöttning av Mortwell. Han blir satt att vara chaufför åt Simone (Cathy Tyson), en mörkhyad call girl. Deras inledande turer tillsammans blir långt ifrån vänliga.



Med tiden lär de dock uppskatta varandras sällskap och George blir mer än bara en chaufför åt Simone. Han blir i princip hennes bodyguard och en dag ber hon honom om en tjänst. Hon letar efter en ung tjej vid namn Cathy som hon brukade jobba med. Cathy hade blivit drogberoende och Simone tvingades lämna henne hos hallicken som brukade slå dem. Eftersom Cathy bara är 15 år känner Simone ett ansvar gentemot henne. Då George själv har en dotter i den åldern tar han historien personligt och bestämmer sig för att hjälpa Simone leta efter Cathy.



Jag kom inte ihåg så mycket från den här filmen mer än att den lämnade ett positivt avtryck när jag såg den. Regissören Neil Jordan skulle några år senare göra den omtalade The Crying Game (1992) och de båda filmerna har lite liknande stämning. Det är en sorglig stämning man möts av där man inte riktigt kan vara säker på hur det ska sluta, eller vart det ska leda för den delen. Det är en välkommen stämning som tillsammans med karaktärerna skapar en förväntan inför vad som komma skall.



Det är en film utan den uppenbara wow-faktorn, men även utan direkta svagheter. Som t.ex. titellåten "Mona Lisa" framförd av Nat 'King' Cole, en underbar ballad från 50-talet som säger en hel del om filmen och huvudkaraktären. Man hör även Genesis-låten "In Too Deep" som skrevs specifikt för filmen och som funkar fint i sammanhanget. Och så får man inte glömma de stämningshöjande partierna som verkligen skapar filmens lite sorgsna atmosfär.



Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som funkar med den här filmen. Den lyckas med små medel locka in tittaren i en något otäck värld där man vet att både George, Simone och inte minst Cathy kan råka riktigt illa ut. Just att man inte vet vart det ska leda är en av filmens styrkor. Likväl att karaktärerna (med George i spetsen) blir så pass engagerade gör att man som tittare känner samma engagemang.



Vad som också är bra, och som gör att filmen skiljer sig från mängden är att det inte uppstår kärlek mellan George och Simone. Det uppstår ömsesidiga känslor och de gör saker för varandra som de annars inte hade gjort. Men om det leder till något mer eller inte får man inte veta förrän det explosiva slutet. Ett slut som kommer när filmen börjar dala en aning, men som avslutar fin fint och lämnar en klart nöjd.



"See, I'm cheap. I can't help it. God made me that way." - George

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.3