One Hour Photo

Titel: One Hour Photo
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 2002
Regi: Mark Romanek
I rollerna: Robin Williams, Connie Nielsen, Michael Vartan, Gary Cole

Handling: Sy Parrish är en ensam och tillbakadragen man som hela sitt vuxna liv arbetat i en fotobutik. Den ensamme Sy lever sitt liv genom sitt arbete och han fascineras framförallt av familjen Yorkins foton som han har framkallat i åratal. Men intresset övergår i besatthet och Sy utvecklar en ohälsosam relation till familjen.

Omdöme: Om man tittar på vad Mark Romanek regisserat upptäcker man att han förutom denna film gjorde Never Let Me Go (2010), en av det årets bättre filmer. Han gjorde förvisso sin första långfilm redan 1985, men främst har det blivit musikvideos åt kända artister som bl.a. Madonna, Michael Jackson och David Bowie. Fler filmer vore välkomna.



Robin Williams ses i huvudrollen som Sy, en mycket duktig och noggrann anställd i en fotobutik i ett köpcentrum. Han är dock lite egen. Han har ingen i sitt liv förutom människorna på bilderna han framkallar, och så klart de som kommer och lämnar in dem. En av hans bästa kunder är den vackra Nina Yorkin (Connie Nielsen). Hon har kommit till fotobutiken för att framkalla sina bilder ända sedan sonen hon har ihop med sin make föddes. Under alla år har Sy jobbat där och framkallat dem åt henne.



Det visar sig att Sy har en viss besatthet för familjen Yorkin och börjar se sig själv som "farbror Sy" till pojken. Hans chef Bill (Gary Cole) märker att Sy börjat uppträda konstigt på jobbet och de två kommer allt sämre överens. Vad händer när Sy får nog? Hur långt är han villig att gå? Och vad gör han egentligen med alla extra kopior han framkallar av bilderna?



Det är bara att erkänna att den här filmen funkar klart bra. Det är en liten psykologisk thriller som med små medel lyckas med väldigt mycket. Robin Williams är nästan kusligt återhållsam, vilket bara är mer imponerande med tanke på vilken stor komiker han var. Man vet inte hur långt Sy är villig att gå, men chansen är stor att han kan skapa ett blodbad om det vill sig riktigt illa.



Det är inte så konstigt att Mark Romanek är en erkänt duktig musikvideoregissör. Det är en snygg film det här, även om den nästan är kliniskt snygg på sina håll. Men det gör inte så mycket då det trots allt handlar om foto och framkallning. Sen är musiken viktig då man inte alltid har så mycket dialog när Sy agerar. De två tyskarna som står för den, Johnny Klimek och Reinhold Heil har båda jobbat på flera filmer med Tom Tykwer. Deras elektroniska musik höjer utan tvekan pulsen och stämningen filmen igenom.



Är det något filmen kanske kunde gjort lite bättre så är det den slutgiltiga upplösningen. Det känns som man kunde ha slutat filmen lite tidigare. Man har istället en twist på det hela som förvisso funkar, men höjer inte direkt helheten. Det kändes som det hela hade varit mer effektivt utan en twist och om man istället hade kört fullt ut på det man fick se innan dess. Det visar sig finnas en förklaring till detta.



När man läser lite bakgrundsfakta om filmen förstår man att filmstudion ändrat en del på regissörens ursprungliga vision. Slutet man får var egentligen tänkt som inledningen av filmen, plus att Sy skulle ha fler monologer. Filmen skulle helt enkelt ha varit lite längre och med ett annat slut. Trots att jag hade sett filmen tidigare funkade den klart bra. Lite underskattad kan jag tycka.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 6.8

---

Den nyss bortgångne Robin Williams visar återigen att han hade en ganska fin bredd i sin repertoar som skådis. Här gör han en nedtonad rolltolkning av en mycket ensam och psykiskt instabil medelålders man. Filmen har en mörk ton rakt igenom, och dess styrka är nog att man som tittare inte riktigt vet vad Williams karaktär är kapabel till, det känns som om allt kan hända. Det är ingen Oscarsfilm, men Williams gjorde helt klart en av de bättre insatserna det året och lyfter filmen på egen hand. Även musiken passade bra och bidrog till stämningen.

Betyg: XXX+