Pacific Heights

Titel: Pacific Heights - Den objudne gästen
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: John Schlesinger
I rollerna: Melanie Griffith, Matthew Modine, Michael Keaton, Mako

Handling: Det unga paret Patty och Drake har köpt sitt drömhus. Tyvärr har de inte råd att betala huslånet, men huset har två separata lägenheter som de kan hyra ut. När den charmige affärsmannen Carter Hayes flyttar in misstänker de inget. Men när det börjar ske en rad mystiska saker i huset börjar Patty och Drake ana oråd. Mardrömmen som Hayes har planerat för dem har bara börjat.

Omdöme: Premissen är sådan att det tar ett tag innan man förstår vad det hela går ut på, vad den nye hyresgästen egentligen vill. Patty (Melanie Griffith) och Drake (Matthew Modine) är ett ungt par som köper ett hus i San Francisco. Huset är större än vad de behöver och de har egentligen inte råd med det. Men eftersom huset har två lägenheter som kan hyras ut separat kan de få in tillräckligt med pengar för att få det att gå runt.



Den ena lägenheten hyr de ut till ett asiatiskt par. När en propert klädd man vid namn Carter Hayes (Michael Keaton) en dag dyker upp och viftar med dollarsedlarna, ser Drake ingen anledning att inte låta honom flytta in. Mannen påstår nämligen att han pratat med Patty några veckor tidigare. Innan paret hunnit kolla upp mannens kreditvärdighet och några papper skrivits på, har Carter Hayes flyttat in, bytt lås och betalar ingen hyra.



Ok, man förväntade sig inte så mycket från den här filmen. Ingen av skådespelarna får det att vattnas i munnen, så att säga. Däremot står John Schlesinger för regin som tidigare gjorde den trevliga thrillern Marathon Man (1976). Man har även duglig musik av Hans Zimmer i början av hans fina karriär, även om han redan var ett etablerat namn i branschen. Det här visar sig vara en kompetent liten thriller, utan att för den delen vara direkt minnesvärd.



Michael Keaton har jag allmänt lite svårt för. Han kan funka i vissa lite lättsammare roller, men det var ovant att se honom som bad guy. Han lyckas inte vara direkt skräckinjagande, men genom hans onda ögon får man åtminstone intrycket av att karaktären är kapabel till att skapa ett helvete för paret.



Historien leder inte riktigt någonstans under långa stunder, men när det hela trissas upp och får en vändning blir det bättre. Grundkonceptet känns dock aningen ologiskt vilket gör att man stör sig en del på parets naiva och smått korkade uppträdande och beslutstagande.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3

---

Förväntningarna var inte direkt skyhöga när man såg rollistan. B-skådisen Melanie Griffith hade precis avslutat en rehab-stint, och den andra b-skådisen Michael Keaton gjorde här sin första roll efter Batman. Här spelar Keaton en halv-psykopatisk skojare, men hans pondus är likt en skogsmus. Utan att veta hur reglerna ser ut för hyresgäster i USA, så ter det sig otroligt att det skulle vara så svårt att avhysa någon som missköter sig som i filmen. Förutom det tas det en del irrationella och korkade beslut av huvudkaraktärerna. Nej, den här filmen kunde man ha varit utan.

Betyg: XX-