fredag 24 oktober 2014

Relentless



Titel: Relentless
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: William Lustig
I rollerna: Leo Rossi, Judd Nelson, Robert Loggia, Meg Foster

Handling: En ung man tar ut sitt vrede på samhället genom att slumpmässigt mörda människor han valt ut i telefonkatalogen. Två LAPD-poliser, en cynisk Los Angeles-veteran och en kaxig nykomling från New York utreder fallen. Men ju närmare mördaren de kommer desto mer personligt inblandade blir de.

Omdöme: Regissören William Lustig har man haft ett gott öga till efter hans trevliga film Vigilante (1983). Han är annars kanske mest känd för Maniac (1980) och Maniac Cop (1988). Här skulle det blir jakt på en seriemördare och även om förväntningarna inte direkt var höga fanns där en nyfikenhet.



Judd Nelson spelade bara några år tidigare i tonårsklassikern The Breakfast Club (1985). Här är han som besatt i rollen som mördaren som terroriserar Los Angeles genom att slumpmässigt välja ut namn i telefonkatalogen, döda offret och lämna sidan från telefonkatalogen med en hälsning till polisen, eller snarare utmaning att ta fast honom. Direkt bra är han inte, men småskön trots allt med sin svampfrisyr och uppspärrade ögon.



En av poliserna som sätts på fallet är den f.d. New York-polisen Sam Dietz (Leo Rossi) som ser ut som om han skulle kunna spela Dracula. Han har flyttat till Los Angeles med sin fru och son. Hans första fall blir att försöka sätta dit "The Sunset Killer" som han kallas i media. Kollegan och veteranen Bill Malloy (Robert Loggia) gör hellre annat än att försöka lösa fallet. Han är trött på jobbet och bryr sig inte nämnvärt om de löser det hela eller inte. Dietz och Malloy drar inte direkt jämnt ut, men måste lära sig samarbeta för att komma någonvart med fallet.



Det är minst sagt en ojämn film man får ta del av. Allt från skådespeleri och handling till dialog och musik går i vågor. Det hela blir smått komiskt på sina håll, vilket nog också är meningen, men inte alltid. De två polisernas chef är t.ex. störtskön när han skäller ut de två stup i kvarten. Här kan man dock tala om överspel vilket så klart bara är kul i sammanhanget då man har svårt att ta filmen på fullaste allvar. Samtidigt tar den sig en del mot slutet när det känns som man skärper sig lite när det blir personligt för de två poliserna.



Sammanfattningsvis är filmen absolut inget måste och man klarar sig gott utan den. Men gillar man William Lustigs andra filmer och/eller bara känner för lite lättsam underhållning där man får sig ett par skratt och några annorlunda dödsfall, ja då kan man ge den en chans.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.8

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar