Titel: Stastí / Something Like Happiness
Genre: Drama
Land: Tjeckien/Tyskland
År: 2005
Regi: Bohdan Sláma
I rollerna: Pavel Liska, Tatiana Vilhelmová, Bolek Polívka, Anna Geislerová
Handling: I en sliten industristad i norra Tjeckien lever en grupp människor med nitlotter från det nykapitalistiska samhället. Alla söker lyckan: arbetslöse Toník flyttar in hos sin faster i en förfallen kåk på landsbygden; Monika vill följa efter sin pojkvän till USA, men tvekar när kompisen Dashas psykiska ohälsa gör att hon inte längre kan ta hand om sina två barn.
Omdöme: Efter att ha sett Venkovský ucitel / The Country Teacher (2008) av regissören Bohdan Sláma på Stockholm Filmfestival la jag hans namn på minnet. Denna film kom innan den och var Tjeckiens Oscarsbidrag. Man har även samma huvudrollsinnehavare i Pavel Liska och i båda fallen utspelar sig handlingen utanför den glamorösa innerstaden.
Historien följer tre familjer som alla bor i samma höghus. Det är den snälle men arbetslöse Toník (Pavel Liska) som ofta besöker sina föräldrar som bor i huset. Han själv bor i sin fasters slitna hus som han hjälper henne rusta upp. Monika (Tatiana Vilhelmová) som jobbar på en stormarknad bor hemma hos sina föräldrar i höghuset. Hennes pojkvän har åkt till USA där han fått ett jobb. Och så är det den ensamstående mamman Dasha (Anna Geislerová) som bor med sina två små söner. Hennes mentala hälsa visar sig bli obehaglig för alla, men för även ihop barndomsvännerna Toník och Monika.
Filmen börjar smått gemytligt, om det nu är rätt ord i sammanhanget. Man sitter åtminstone med ett leende på läpparna då det hela är en inblick i några vanliga människors vardag. Det är långt ifrån Hollywood med allt vad det innebär. Skådespelarna ser ordinära ut, det är inga direkta snyggingar, men det gör det också mer realistiskt. Sen är händelseförloppet sådant att man lätt känner för karaktärerna. När den psyksjuka Dasha förlorar greppet totalt blir det obehagligt, precis som det ska vara. Som tur är har man Toník, Monika, deras föräldrar och fastern som ger tittaren lite stabilitet.
Det är genomgående bra skådespeleri av samtliga inblandade, även barnen. I deras fall blir det på sina håll nästan för realistiskt när de uppenbarligen inte spelar utan börjar gråta på riktigt. Diskbänksrealism kanske man ska kalla det för. Det må inte alltid vara vackert att titta på, men det känns genuint och det är precis vad filmen vill åstadkomma.
I jämförelse med regissörens andra film så är denna kanske inte svagare, men lite annorlunda. Det blir lite för deppigt på sina håll och man har en liten svacka ungefär halvvägs in runt julafton då det mesta börjar spåra ur. Fast det finns ändå ett ljus i slutet av tunneln och det blir aldrig becksvart vilket ändå känns skönt. Toník och Monica är två bra karaktärer och människor så det är självklart att man blir lite extra engagerad i deras öden. En film som växer på en med tiden.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.2
---
Filmen vann Golden Seashell på San Sebastiáns Filmfestival 2005 och dessutom vann Anna Geislerová pris för bästa skådespelerska. Detta var bara två av flera priser filmen kom att vinna på diverse festivaler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar