The Big Lebowski

Titel: The Big Lebowski
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: USA/Storbritannien
År: 1998
Regi: Joel & Ethan Coen
I rollerna: Jeff Bridges, John Goodman, Julianne Moore, Steve Buscemi, Philip Seymour Hoffman, John Turturro, Peter Stormare, Sam Elliott, Ben Gazzara

Handling: Jeffrey "The Dude" Lebowski är en slacker som helst går klädd i tofflor och bermudashorts, spelar bowling och dricker White Russian. En dag får han besök av två män som kräver att hans fru ska betala vad hon är skyldig olika individer. The Dude förstår ingenting, han har varken pengar eller fru. Men männen låter sig inte övertygas utan pissar på hans matta och går. The Dude inser att han tagits för en annan och letar reda på rätt Lebowski för att kräva ersättning för mattan.

Omdöme: Det är lite intressant med bröderna Coen, för när de lyckas med en film blir det riktigt bra. När de inte lyckas, ja då når filmen självfallet inte fram. Deras i mitt tycke bästa filmer är deras thrillers i form av Blood Simple. (1984), Fargo (1996) och No Country for Old Men (2007). En del filmer funkar inte alls medan andra är sevärda utan att vara favoriter. Denna hör till den senare skaran filmer av bröderna.



Utan att gå in för mycket på handlingen så händer det en hel del, men inte för mycket så man dribblar bort tittaren. "The Dude" (Jeff Bridges) vill inte bli kallad något annat. Han vill bli lämnad ifred så han kan spela sin bowling och hänga med sina två vänner Walter (John Goodman) och Donny (Steve Buscemi). Men en dag pissar någon på hans kära matta, vilket han så klart måste ta itu med. Någon har förväxlat honom med en annan Jeffrey Lebowski som även är mycket rik. När The Dude söker upp honom dras han in i en soppa han sent kommer glömma.



Det man måste ge filmen är att den bjuder på ett par sköna karaktärer och prestationer. Jeff Bridges är klockren som The Dude då det är en karaktär som lätt hade kunnat spelas över och bli jobbig. John Goodman känns lite överspelande i vissa situationer medan han är bra i andra som Vietnamveteranen Walter. Steve Buscemi hade man velat se mer av då han hela tiden hamnar i bakgrunden när The Dude och Walter ignorerar honom.



John Turturros inhopp som den latinamerikanske bowlingspelaren Jesus är nog den mest minnesvärda vid sidan av The Dude. Och så har man den alltid sevärda Philip Seymour Hoffman som här får spela en ganska vek karaktär. Här hade man helt klart sparkapital som inte riktigt utnyttjats till fullo. Likaså är Julianne Moores karaktär som feministen Maude inte helgjuten och ger inte mycket, vilket är synd då hon precis som Hoffman har mer att bjuda på.



Storyn blir lite för bisarr på sina håll, inte minst under filmens andra halva när Peter Stormare och hans tyska synthgrupp "Autobahn" dyker upp och hotar stackars The Dude. Man ska dock inte klaga för mycket för man får med väldigt mycket med många vändningar på berättelsen och alltså många karaktärer att lära känna. Det må inte vara någon favoritfilm och den får mig inte direkt att skratta (även om man drar på smilbanden ett par gånger), men den är ganska skön på det stora hela och bjuder på god underhållning.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.2