The Jackal

Titel: The Jackal / Schakalen
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Frankrike/Tyskland/Japan
År: 1997
Regi: Michael Caton-Jones
I rollerna: Bruce Willis, Richard Gere, Sidney Poitier, Diane Venora, Jack Black

Handling: Schakalen är världens mest fruktade och beryktade lönnmördare med uppdrag att döda en högt uppsatt amerikansk regeringstjänsteman. Declan Mulqueen, en fängslad IRA-terrorist, är den enda som kan stoppa honom. Vice FBI-chefen Carter Preston tar därför ett stort ansvar och risk när han beslutar att släppa en brottsling för att stoppa en annan.

Omdöme: Om man sett originalet The Day of the Jackal (1973) och jämför med denna film ser man tydligt att det är två vitt skilda filmer. De har egentligen endast en sak gemensamt och det är lönnmördaren kallad "Schakalen" vars identitet är okänd. Både originalets regissör Fred Zinnemann och författaren till boken filmen baseras på, Frederick Forsyth ville inte att deras verk skulle förknippas med denna sämre kopia. Titeln kortades då ner och Forsyths namn och bok togs bort som inspirationskälla.



Om man jämför de två filmerna är det ingen match. Men då filmerna skiljer sig åt så mycket gör man bättre i att se denna som ren underhållning. Den hade (nog) inga aspirationer på att vinna priser och gick trots allt med god ekonomisk vinst. Om man klarar av att se lite mellan fingrarna så har man en stundtals småtrevlig thriller. Åtminstone hälften av filmen är godtagbar medan den andra inte riktigt går ihop.



Vad som är bra med filmen är historien om Schakalen som spelas av en småskön Bruce Willis. Varje gång han dyker upp är filmen åtminstone intressant och händelserik. Han byter utseende och identitet stup i kvarten och många gånger ser det bara komiskt ut. Den utan tvekan bästa och mest minnesvärda scenen kommer ungefär halvvägs in när Schakalen ska testa ett vapen med hjälp av näsvise Lamont (Jack Black). Det finns en del andra solida scener under filmens gång som är ganska brutal på sina håll.



Två andra saker som funkar i filmen. Den ena är musiken som genomgående håller hög standard. Det gör att även om handlingen inte alltid är den bästa finns stämningen på plats. Det är väldigt viktigt för en sån här film, ja vilken film som helst egentligen. Den andra är att man vid sidan av Schakalen har en till stabil karaktär i form av Major Koslova. Denna ryska spelas av Diane Venora som kanske är mest känd för att ha spelat Al Pacinos fru i klassfilmen Heat (1995). Kanske ingen strålande karaktär, men hon har sin robusta stil rakt igenom filmen som uppskattas.



Ok, vad som inte funkar lika bra är tyvärr en hel del. Främst är det allt där Schakalen inte är inblandad. Då får Richard Gere i form av IRA-mannen Mulqueen och Sidney Poitier som vice FBI-chefen Carter Preston leka följa John. De griper efter halmstrån gång efter gång, men gissar ändå hela tiden rätt. Det blir smått irriterande att man inte kunde hitta andra lösningar på manuset. Det gör att man inte bryr sig om jakten utan istället vill att de ska misslyckas och att Schakalen ska döda dem alla. Fast det hade man (så klart) ändå hoppats på...



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3

---

Bruce Willis som lönnmördare, tja varför inte? Dock är storyn alltför simpel. Att Richard Gere som en fängslad IRA aktivist agerar hjälpreda åt FBI är endast fånigt och drar ner helhetsbetyget. FBI framstår som totalt oförmögna att agera på egen hand. Att Bruce Willis som lönnmördare krånglar till allting helt i onödan är ytterligare en irriterande detalj, vilket inte gör filmen bättre. Trovärdigheten sjunker i takt med ett par saker, som t.ex att Gere ränner runt och kör sin ihopsnickrade irländska, eller att Poitier spelar handlingsförlamad FBI-agent med en 11-årings kapacitet, samt Willis, hållandes en lika låg profil som Kalle Anka på julafton.

Betyg: XX