Top Gun

Titel: Top Gun
Genre: Action/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1986
Regi: Tony Scott
I rollerna: Tom Cruise, Kelly McGillis, Val Kilmer, Anthony Edwards, Tom Skerritt, Michael Ironside, Meg Ryan, Tim Robbins

Handling: Maverick är en skicklig jaktpilot. Vid ett möte med fientligt flyg, får hans routekompis panik. Maverick lyckas med nästan inget bränsle kvar hjälpa honom tillbaka till hangarfartyget. Routekompisen begär efteråt avsked och Maverick får dennes plats på Top Gun - en skola för de allra bästa av amerikanska flottans jaktpiloter. Detta blir upptakten till ett spännande äventyr med kärlek, humor och häftiga flygsekvenser.

Omdöme: Det är omöjligt att ha missat den här filmen om man växt upp med 80-tals film. Det betyder däremot inte att den per automatik måste vara någon favorit. Lustigt nog såg jag den många gånger genom åren, trots att jag på något sätt känt att det är lite av en lättviktare som man inte ska räkna bland de stora namnen från 80-talet. Det kändes därför på tiden att se den med lite nya ögon och se vilken standard den faktiskt håller.



Så fort filmen börjar är man inne i det hela. Det tar inte ens en scen. Tonerna av Harold Faltermeyer skapar genast en förväntning på vad som komma skall och det är en härlig känsla att få. Det spelar egentligen ingen roll hur många gånger man ser en sån här film. När en film har "det" så har den.



Maverick (Tom Cruise) är en självsäker jäkel. På gränsen till arrogant är han en sjuhelsikes pilot, på gränsen till dumdristig. Hans vicepilot är Goose (Anthony Edwards) och de två är som bröder. Så när de kommer in på den prestigefulla Top Gun-flygskolan för de allra bästa, siktar de givetvis på att bli bäst i klassen. Huvudutmanaren heter Iceman (Val Kilmer) och de två kommer ha sina duster under de kommande veckorna. Men för Maverick kommer det bli mer än så.



Säga vad man vill om Tom Cruise men han har en sådan självsäkerhet i den här rollen att man inte kan annat än gilla honom. En karaktär som man lätt hade stört sig på hanterar han perfekt. Och skönt nog går det aldrig överstyr, mycket tack vare den perfekta 80-tals känslan som är så viktig här. Alla fyller sin roll vid sidan om Cruise. Som t.ex. Kelly McGillis som nog aldrig var bättre (mer passande) än här. Scenerna mellan dem är minst sagt minnesvärda och så där härligt 80-tals romantiska.



En stor bidragande orsak till filmens framgång är den underbara musiken filmen igenom. Vid sidan om Harold Faltermeyer har Giorgio Moroder ett stort finger med i leken. Han skrev och producerade flera av låtarna som används, inte minst den Oscarsvinnande toppballaden "Take My Breath Away" som inte kunde användas på ett mer passande sätt.



Tony Scott ska också ha en stor eloge för sin regi. Något ojämn i sin karriär, men när han fick till det blev det smått magiska scener på sina håll. Här är det många fina ögonblick filmen igenom. Är det något man kan ha en invändning mot så är det att filmen tappar lite i tempo och ton ungefär en timme in. Maverick blir deprimerad (av förklarliga skäl) och filmen blir aldrig riktigt lika bra som under första timmen. Med det sagt var det ett kärt återseende och till min stora glädje gillade jag den mer än jag trodde.



3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.8