Two Family House

Titel: Two Family House
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2000
Regi: Raymond De Felitta
I rollerna: Michael Rispoli, Kelly Macdonald, Kathrine Narducci, Kevin Conway

Handling: Året är 1956 och Buddy, en man med stora drömmar köper ett hus. Han planerar att bo på övervåningen med sin fru Estelle och på undervåningen ha en bar. Men så börjar problemen hopa sig över Buddy. De irländska hyresgästerna på övervåningen vägrar betala hyra och den irländska kvinnan väntar barn. Samtidigt minskar hans frus tilltro på Buddy för var dag som går.

Omdöme: Regissörens City Island (2009) var en varm, rolig och trevlig liten film. Givetvis blev man sugen på att se lite mer av Raymond De Felitta. Precis som i nämnda film är handlingen förlagd till en ö i New York-området. I det här fallet Staten Island där vår huvudperson år 1956 köper ett hus.



Berättelsen följer paret Buddy (Michael Rispoli) och Estelle Visalo (Kathrine Narducci), två typiska italienare med allt vad det innebär. Alla deras vänner är italienare och de bor hemma hos Estelles mamma. Men en dag får Buddy nog och köper ett hus på Staten Island. Det är ett tvåvåningshus för två familjer. Hyresgästerna på övervåningen, ett irländskt par har inte flyttat ut än. Eftersom Buddy vill göra om den ena våningen till bar, måste hyresgästerna flytta inom kort. Men så enkelt blir det inte.



Buddy lär känna Mary (Kelly Macdonald) under historiens gång. Hon är irländskan från övervåningen som tvingas flytta strax efter att ha fött sitt barn. Hon tror till en början att Buddy bara tycker synd om henne och därför söker kontakt med henne. Men i själva verket behöver han någon att prata med. Hans ragata till fru sedan elva år har en tendens att trycka ner honom och finns aldrig där för att stötta honom när han vill göra något av sitt liv, deras liv. Han är nämligen en lovande sångare med en del vettiga idéer.



Filmen börjar genast med den där typiska italienska värmen och humorn som är svår att stå emot. Det känns genast som att det här kan bli en mysig liten film. Utan särskilt många kända ansikten rullar det hela sedan på, men når inga direkta höjder. Den har ändå något, en värme och en på sitt sätt fin liten historia. Det är svårt att säga att någon karaktär gör allt rätt eller fel. Istället blir det Buddy som struntar i vad som är rätt och fel, vad andra tycker och istället går efter sitt hjärta. Filmen blir lite egen och det kan man inte klaga på.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

---



Vann Audience Award på Sundance Filmfestival år 2000 före en klassfilm lite av samma slag, nämligen You Can Count on Me (2000).