

Titel: Fair Play
Genre: Drama/Sport
Land: Tjeckien/Slovakien/Tyskland
År: 2014
Regi: Andrea Sedlácková
I rollerna: Judit Bárdos, Anna Geislerová, Roman Luknár, Ondrej Novák
Handling: Inför OS år 1984 väljs 18-åriga löparen Anna ut som kandidat att tävla för Tjeckoslovakien. Genom idrotten hägrar ett liv i frihet utanför järnridån och pressen får Anna att motvilligt börja ta steroider. Det ökar hennes prestationer, men bryter ner hennes kropp.
Omdöme: Detta var en film jag var nyfiken på. Det är ett lite tabubelagt ämne som tas upp med dopning som förekom inte minst under 70- och 80-talet av öststaterna. Östtyskland och Sovjetunionen var värst, men de övriga i östblocket kände sig pressade att uppnå liknande resultat. De högt uppsatta visste att om idrottarna inte uppvisade kvalitativa resultat var det inte bara idrottarna som blev bortplockade...

Anna (Judit Bárdos) är en duktig 200 meters löpare. Hon har uppvisat bra tider, men för att kunna kvalificera sig för OS i Los Angeles 1984 krävs att hon förbättras. Enligt hennes tränare och läkarna kan hon bara uppnå uppsatta mål genom att ta "Stromba". Istället för att få B-vitamin injicerat ska hon nu få detta preparat som ska "få hennes muskler att växa snabbare". Motvilligt skriver hon på papper som gör att hon inte får prata om Stromba med någon, inte ens hennes mor som är en f.d. idrottare själv. Resultaten ökar, men snart märker hon förändringar i och på sin kropp.

Det här är en historia som har så många intressanta element som skulle kunna leda till något i stil med den tyska Oscarsvinnaren Das Leben der Anderen (2006). Detta är Tjeckiens Oscarsbidrag, men den når inte upp i de nivåer man hade önskat sig. Aldrig dålig, men inte heller så gripande och stark som man hade kunnat tro.

Här finns alla ingredienser för att skapa en spännande och dramatisk film i form av dopning, kärlek, att växa upp, övervakning av statligt anställda (likt Stasi), en dröm om frihet och flykt till västvärlden. Det mesta berörs bara på ytan och det mesta handlar om hur Anna går och tränar och blir drillad av sin tränare (som är minst sagt jobbig och som sällan är uppmuntrande). Trots allt sevärt för att se hur det såg ut bakom järnridån på 80-talet. Man har uppenbarligen inte haft några problem med att hitta/fixa tidsenliga interiörer, bilar etc. för att fånga hur det såg ut. Synd bara att regissören inte lyckades få ut mer av en bra story.
Måste även nämna den fina titellåten "Fair Play" av slovaken Miro Žbirka som spelas i eftertexterna som jag tar med mig.




3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1
Ok, sugenhetsgrad nolla.
SvaraRaderaHenke: Haha, det var inte illa. Jag tyckte den lät intressantare än den visade sig vara. Men det finns tillräckligt i storyn som gör den värd en titt. Gillar å andra sidan återblickar till gamla tider som dessa.
Radera