Foxcatcher

Titel: Foxcatcher
Genre: Drama
Land: USA
År: 2014
Regi: Bennett Miller
I rollerna: Channing Tatum, Mark Ruffalo, Steve Carell, Vanessa Redgrave

Handling: Multimiljonären John du Pont är ornitolog, filatelist, filantrop, och enligt honom själv också brottningstränare. Han värvar OS-guldmedaljören Mark Schultz till sitt team, men saker tar oväntade vändningar.

Omdöme: Av någon anledning hade jag inte koll på att det var Bennett Miller som gjorde Moneyball (2011) som stod för regin. Men när filmen drog igång slog det mig att det var han. Med den vetskapen är det givet att förhoppningarna ökar en del.



Bröderna Mark (Channing Tatum) och David Schultz (Mark Ruffalo) har båda tagit guld under OS 1984 i brottning. Det är nu dags för att träna inför VM 1987 och OS 1988 och bröderna tränar tillsammans. Men Mark känner att han hamnat i skuggan av sin bror som blivit tränare. Så när multimiljonären John du Pont (Steve Carell) kontaktar honom (via ombud) och flyger in honom till sin privata herrgård, behövs inte mycket för att övertala honom att börja träna där med Team Foxcatcher. Mark ser snart upp till John som blir den far han aldrig haft. Men allt visar sig inte vara frid och fröjd. Snart ökar spänningen dem emellan och David ska rekryteras som tränare.



Låt mig göra en sak klar. Det här är ingen film i stil med nämnda Moneyball. Visst, även detta är en verklighetsbaserad historia och sport (brottning) är filmens tema. Vad man får är dock något helt annat. Det är en ytterst mörk och deprimerande historia med ett långsamt tempo. Det är på gränsen att bli trist, men ändå håller den ens uppmärksamhet med sin speciella stil. Det är en tryckt stämning filmen igenom som bara väntar på att explodera.



Även om jag är något besviken på filmen så har den något nästan hypnotiskt över sig. Det är snarare en stark karaktärsstudie än en superintressant film i mitt tycke. Man får tre intressanta karaktärer att följa, alla bra spelade av Tatum, Ruffalo och Carell. Givetvis är det mest överraskande att se en komiker som Carell ta sig an en sådan mörk roll. Han hanterar det bra, även om jag personligen gillar Ruffalo mest. Kanske för att hans karaktär är den enda som är sympatisk.

Inget man ser om, men ändå lite udda som kan vara värt en titt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.9

---

Om visningen: Kände att jag inte behövde vara på plats i för god tid. Filmen visades nämligen på stora Park (700 platser). Men när jag kommer fram till dörrarna (25 minuter innan utsatt starttid) är det fullt med folk inne i foajén. Så pass mycket att man nästan inte kommer in. Först tänker jag att det måste vara folk från den förra visningen, men det kan det inte vara då den filmen ska sluta tio minuter innan denna ska börja.

Ställer mig i kön på en av sidorna och inväntar insläppet. Problemet är bara att foajén packas till max på bara några minuter. Det blir allt varmare och folk börjar trycka på. Hur många som helst verkar vilja gå på toaletterna en trappa ner och pressar sig förbi där jag står. Men det är bara att gilla läget = inte bry sig nämnvärt.

När det så är under tio minuter kvar innan filmen ska börja börjar det komma ut folk från salongen ut i foajén. Helt ofattbart då det finns en alternativ utgång från salongen ut på gatan. Men uppenbarligen vill inte alla köa ut den vägen och tar sig då ut genom foajén som redan var proppfull innan åsnorna från salongen klampar in.

Till slut är det dags för insläpp, men av någon anledning väljer man att endast ha en person per sida (insläpp från två håll). Det går extremt lååååångsamt för volontären som ska läsa biljetterna/korten och man undrar vad de håller på med och när filmen egentligen kommer kunna dra igång. Efter några minuter verkar han få igång grejerna för då flyter det på och man kommer till slut in. Klockan är nu nästan exakt 18:00, då filmen skulle ha startat.

Efter att jag satt mig kommer tre personer som jag släpper förbi och som sätter sig på platserna innanför. Två av dem lämnar bara ifrån sig sina jackor och går sedan ut igen. En av dem kommer efter ett tag tillbaka och tar sig till sin plats. Men innan man hinner sätta sig till rätta ska hon ut igen(!). Då brister det nästan för mig och jag säger "strålande" till henne efter att ha rest mig för fjärde gången. Det blir givetvis minst en gång till. Då kommer hon med den andra och ska förbi. Då tackar hon eftersom jag är den enda som varje gång ställt mig upp och släppt förbi dem. Finns en viss nackdel med att vara lång...

Istället för att bara dra igång filmen sätter reklamen igång. Ok, salongen behövde fyllas med mer folk, men ändå. Visningen blir till slut försenad med över en kvart. Det är nästan fullsatt (förutom de två första raderna) och filmen kan äntligen dra igång.

Under visningen händer två saker som är av värde. Den ena är att en tjej snett till vänster om mig får en hostattack. Efter en stund reser hon sig upp och hostande går hon längst bak i salongen. Där fortsätter hon hosta ett tag. Till slut lämnar hon salongen. Efter någon minut kommer hon tillbaka till sin plats. Och börjar hosta på nytt. Lyckligtvis hör man inget mer av henne efter ett tag.

Den andra saken är att killen som sitter bredvid mig (bredvid de två som hela tiden lämnade sina platser innan filmen drog igång) uppvisar starka tecken på att han är uttråkad. Han suckar, han sträcker på sig, han stoppar ner huvudet mellan benen, tittar på klockan och verkar inte alls gilla filmen. När filmen är slut och han reser sig upp säger han till sitt sällskap att den var bra...