Titel: Ida
Genre: Drama
Land: Polen
År: 2013
Regi: Pawel Pawlikowski
I rollerna: Agata Trzebuchowska, Agata Kulesza, Dawid Ogrodnik, Jerzy Trela
Handling: Uppvuxen i ett kloster ska den föräldralösa Anna, innan hon själv avlägger sitt nunnelöfte i 60-talets Polen, träffa sin enda levande släkting, moster Magda. När Magda avslöjar att Anna är av judisk börd och att hennes egentliga namn är Ida börjar en mörk familjehemlighet som sträcker sig tillbaka till nazisternas ockupation nystas upp. Anna börjar ifrågasätta sin religion, sina ideal och hela sin identitet.
Omdöme: Polskt, svartvitt, 60-tal om en nunna, det låter inte direkt som något att bli upphetsad över. Men gjort på rätt sätt och med omsorg kan en sån här film bli både sevärd och stämningsfull. Det svartvita fotot var t.ex. något jag såg fram emot och det gjorde mig inte besviken. Dock var det ett okonventionellt foto där man gärna lämnade mycket luft på ovansidan av bilden och liksom kapade undersidan där karaktären befann sig. I vissa fall kändes det verkligen konstigt.
Agata Trzebuchowska i rollen som Anna/Ida gör här sin filmdebut. Det var nämligen så att regissören Pawel Pawlikowski hade svårt att hitta rätt ansikte för huvudrollen. Han bad sina vänner att hålla ögonen öppna och ta bilder av intressanta ansikten. Hon upptäcktes i ett café och övertalades att gå på audition. Rätt ansikte tycker jag man hittat (påminner en del om en ung Sissy Spacek) och hon sköter sig, även om varken hon eller karaktären visar så värst mycket känslor.
Istället är det Agata Kulesza i rollen som hennes moster Wanda som får mer att jobba med, och gör det bra. Det är hon som tar med Anna på en resa för att finna sanningen om sitt förflutna, om sina föräldrar. Ganska tidigt får man veta ungefär vad som hänt så överraskningarna är få på vägen. Trots detta finns det en och annan överraskning som lurar i vassen. Inte minst blir det en ögonöppnare för Anna som för första gången får en identitetskoll.
Det känns som filmen har det mesta på plats för att bli riktigt bra. Problemet är bara att man inte känner så värst mycket. Det blir lite för tråkigt och de 80 minuterna filmen håller på känns längre än så. Vet inte riktigt vad det är, men tror att andra kan uppfatta filmen på ett annat sätt. Och gör man det får man utan tvekan ut mer av den. För egen del saknades känslor och att den borde varit vackrare. Vackrare på så sätt att filmen kändes väldigt mörk. Detta borde ha balanserats med Anna som skulle stå för godheten. Problemet var väl att hon bara blev en passagerare istället för att själv vara mer delaktig.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.5
Förstår definitivt de som tyckte filmen var lite tråkig, även om jag njöt av varje sekund. (Eller ja, inte "njöt", men uppskattade berättelsen, fotot, skådespelet.)
SvaraRaderaTycker dock inte man förlorade något på att Anna/Ida inte stod för godheten. Tycker man fick viss förståelse för hur hon kan ha känt när hon liksom kastades in i den kommunistiska verkligheten, och till slut valde hur hon ville spendera sin framtid.
Gustav: Tack för kommentaren!
RaderaJag uppskattade också filmen, åtminstone delvis. Den hade helt klart något. Men jag blev inte riktigt engagerad som jag hade önskat.
Och vad gäller Anna/Ida så menade jag nog att hon stod för godheten, men att hon liksom gled igenom filmen. Jag vet inte, det saknades helt enkelt något för egen del. Nu var det förvisso ett tag sen jag såg den så minns inte allt i detalj ;)
Ah, okej, men förstår typ hur du menar då. Hon är ju en ganska passiv karaktär under en stor del av filmen.
RaderaSedan utvecklas hon ju under resans gång, men verkar vara flera som känner att hon är för passiv under för lång tid för att det ska engagera.
Gustav: Ja, det kändes helt klart som hon var lite för passiv, lite känslolös och kall. Istället var det moster Wanda som visar desto mer känslor.
Radera