Interstellar i IMAX

Ok, så Interstellar såg jag på premiären och redan på förhand var det den film jag trodde på mest under 2014. Den levde upp till förväntningarna och är 2014 års bästa film. Men jag var inte helt tillfredsställd med vissa småsaker. Betyget blev ändå högt (så klart), en stark fyra.

När jag så fick chansen att se om filmen i IMAX nere i Europa, var det givet att ett biobesök skulle bokas in. Mitt första IMAX-besök skulle det bli och som jag förstod det skulle man se bra från vilken plats man än hade. Hamnade lite på sidan, men det skulle ändå vara bra. När filmen drog igång kände jag dock ganska omgående att man satt för nära och ont i nacken fick man också av att sitta snett. Full njutning kunde det alltså inte bli. Dessutom blev jag riktigt kissnödig efter halva filmen, vilket inte var direkt trevligt då jag vägrade lämna salongen för ett toabesök.

IMAX-upplevelsen blev alltså inte optimal, även om formatet var underbart. Precis som filmen var tänkt att ses.

Ok, så efter en paus på några dagar blev det ett andra IMAX-besök för att se Interstellar en tredje gång på tre veckor (och andra på bara några dagar). Brukar aldrig se en film på bio mer än en gång (vissa undantag finns) och definitivt inte tre. Men detta är inte vilken film som helst. Och IMAX-formatet i kombination med denna film måste bara upplevas en gång till.

Denna andra gång köptes biljetter lite längre bak och precis i mitten. Visningen var också en sen visning. Så sen att jag trodde vi (jag och min bror) skulle vara i princip ensamma. Så blev inte fallet. Det var gott om folk, men långt ifrån fullsatt. Denna gång kändes det dock som att man satt på helt rätt platser. Hela den enorma duken var synlig och man behövde inte vrida på sig.

Tredje gången filmen sågs och lika häftig upplevelse blev det. Ja, faktiskt bättre än andra gången (första IMAX-visningen bara några dagar tidigare). Nu var det även så att slutet som jag inte varit så förtjust i tidigare funkade klart bättre. Det emotionella kopplade liksom. Helt klart en film som gärna ska ses ett par gånger, och som förtjänar att ses fler gånger.

Jessica Chastain och Casey Affleck som jag var lite tveksam till första gången köper jag fullt ut nu. Finns inget att klaga på där.

Fortfarande är det så att rymdscenerna är det bästa med filmen. Och vilken upplevelse det är i IMAX! Det måste verkligen upplevas för att kunna beskrivas. Ljudet är också enormt. Likaså musiken av Hans Zimmer som jag älskat ända sen första titten. Varje musikslinga passar perfekt till vad som sker och förhöjer verkligen maximalt.

Så, efter över tio års väntan (inte sedan Lost in Translation 2003) är jag nu redo att dela ut min första femma. Filmen höjs från en stark fyra till en femma. Det är inte många filmer som håller för tre tittar på så kort tid och t.o.m. blir bättre.

Min text om Interstellar.