Stockholm Filmfestival 2014

Nightcrawler (4/5) - USA
La French / The Connection (4/5) - Frankrike
Respire / Breathe (4/5) - Frankrike
Two Step (-4/5) - USA
Kreuzweg (-4/5) - Tyskland
Jack (+3/5) - Tyskland
Mommy (+3/5) - Kanada
Reality (+3/5) - Frankrike
Whiplash (+3/5) - USA
Foxcatcher (3/5) - USA
The Editor (3/5) - Kanada
Insecure (+2/5) - Frankrike
I Am Not Lorena (2/5) - Chile
Pride (Surprisefilm) (-2/5) - Storbritannien

Filmer sedda innan/utanför festivalen:
Fair Play (3/5) - Tjeckien
Ida (-3/5) - Polen
Black Coal, Thin Ice (+2/5) - Kina

Sammanfattning av Stockholm Filmfestival 2014 hittas här.

2014

Onsdag 5:e november:

Kreuzweg (-4/5) - Tyskland
Om visningen: Framme i god tid till visningen på Grand. Inte mycket människor på plats, men några sitter och väntar och studerar festivaltidningen. Efter en stund hör jag hur någon (en festivalbesökare) frågar volontärerna hur många som ska se filmen. Tycker mig höra "38", vilket låter väldigt lite då salongen har runt 200 platser (211) och vad jag vet blivit kritikerrosad.

När så volontärerna kliver in i salongen innan de börjar insläppet är det runt en kvart kvar innan filmen ska börja. De första ställer sig i kö och jag ställer mig snart bakom dem. Hör hur några i kön diskuterar filmen "The Hangover" och dess uppföljare och tänker för mig själv att det kanske inte är den sortens film man snart kommer få se.

När insläppet ska till att börja reser sig några som suttit och väntat och ställer sig i kön. En av dem, en äldre herre, tränger sig givetvis framför mig. Har svårt att hålla mig för skratt då kön är på kanske fem personer, inklusive mig vid den här tidpunkten. Ingen idé att bli upprörd helt enkelt.

Man märker att volontärerna är ganska gröna då de inte riktigt vet hur de ska sköta insläppet. En tredje volontär säger åt de två att dela upp sig så att den ena tar de med "festivalkort" och den andra med "biljetter". Eftersom jag har biljett går jag fram till tjejen som ska riva biljetterna. Självklart visar jag även upp mitt festivalkort eftersom man alltid gjort så och man inte ska bli insläppt utan kort. Volontären har ingen aning vad hon ska göra och tittar på mig som om jag vore från en annan planet. Jag säger då att man måste visa upp kortet för att bli insläppt. Då kommer den tredje volontären, som uppenbarligen varit med förr, och säger till de två vid insläppet att alla måste visa kort. Jag får min biljett riven och kan traska in i salongen.

Det visar sig att det mycket riktigt är väldigt lite folk på visningen. Siffran 38 som jag tyckte mig höra i foajén kan mycket väl stämma. Orsaken kan vara att inte så många vill se en tung, religiös film. Eller för att över 500 personer gick och såg svenska filmen "Gentlemen" på Skandia...

---

Torsdag 6:e november:

Jack (+3/5) - Tyskland
Om visningen: När jag först köpte biljetter var detta en av filmerna jag köpte biljett till. Men jag var sen tvingad att byta ut biljetten mot en annan då jag inte skulle kunna gå på den utsatta visningen. Det störde mig en del då jag ville se filmen och inte kunde gå på någon av de andra visningarna av filmen.

Så fick jag en lucka och kände att jag måste ta chansen att se filmen trots allt. Problemet var att jag var på andra sidan stan. Trots att jag hade runt en timme på mig innan filmen skulle ta till att börja visste jag att det kunde bli knepigt. Restiden skulle vara på runt 35 minuter.

Mycket riktigt visade det sig inte bli så lätt att ta sig till bion. Då bussen var försenad några minuter gjorde det att jag i sin tur missade pendeltåget med en minut in till centralen. Och när jag kom fram till centralen missade jag t-banan som precis lämnade stationen. När sedan nästa t-bana var försenad var det knappt med tid kvar.

Jag kom till slut fram till biografen (Skandia) två minuter innan filmen skulle dra igång (restid 55 minuter). Då jag inte hade biljett (eftersom jag hade bytt ut den några dagar innan) gick jag direkt till biljettkassan för festivalen. Men där fanns ingen. Volontären vid insläppet kunde inte hjälpa mig med en biljett och den som var ansvarig för kassan hade gått på toaletten. Strålande, tänkte jag. Lämna kassan precis innan filmen börjar.

Det dyker upp en annan volontär och tjejen vid insläppet frågar henne om hon kan hjälpa till med kassan. Nej, det kan hon inte. Istället säger hon till en tredje person att filmen redan dragit igång. Killen blir uppstressad och springer iväg. Då kommer tjejen från kassan tillbaka från toaletten. Jag förklarar att jag vill ha en biljett, men vill inte missa början av filmen som verkar ha startat. Nej nej, den har inte satt igång än försäkrar hon. Om vi snabbar oss lite hinner du, säger hon.

Efter att ha fått ut min biljett och fått den kollad vid insläppet skyndar jag mig in i salongen. Klockan är nu tre minuter över (alltså fem minuter efter att jag var redo att köpa min biljett). Det är nedsläckt och filmen har givetvis satt igång. Smått irriterad hittar jag en plats och slår mig ner. Skönt nog verkar jag inte ha missat något då filmens titel "JACK" snart dyker upp på duken. Under omständigheterna gick det trots allt vägen.

---

Two Step (-4/5) - USA
Om visningen: Filmen visas endast på Zita under festivalen och det är en biograf jag försöker undvika så gott det går. Men nu var det en film jag var nyfiken på och när det dessutom skulle bjudas på Face2Face med regissören kändes det som man fick göra ett undantag med Zita för denna gång.

Anländer till biografen i god tid och ställer mig i kön som inte verkar så lång (bara några få personer). Det visar sig senare att ytterligare människor suttit längre in och väntat. När det är dags för insläpp kommer de som på beställning vilket gör att man nu har två köer från två olika håll. Under omständigheterna går insläppet smärtfritt.

Väl inne i salongen har jag ingen aning var jag ska sätta mig. Senast jag var på Zita (salong 1 även den gången) var när jag såg Amour (2012) på festivalen. Det jag kom ihåg med salongen var att det blev ganska varmt där inne. Precis samma sak kände jag nu.

Vad som var än värre var att jag märkte att det var ytterst dåligt benutrymme. Under hela visningen satt jag och vred på mig för att inte få ont i knäna som pressades mot sätet framför. Skönt nog var det en relativt kort film på lite över 90 minuter så det gick.

Givetvis satt en storväxt kille med stora rastaflätor snett framför mig och täckte delar av duken. Eftersom filmen var otextad störde det inte så mycket och efter ett tag tänkte jag inte på det så mycket. En av få gånger man definitivt inte saknade text.

När filmen var slut var det dags för ett Face2Face med regissören Alex R. Johnson. Utan att gå in på allt han sa och frågorna han fick så tar jag några av de intressantare sakerna jag minns.

Han sa att bröderna Coen och i synnerhet No Country for Old Men (2007) var en stor inspiration, men även filmen The Limey (1999) som han sett alldeles för många gånger.

Vidare sa han att det egentligen var tänkt att de skulle spela in en annan film, en thriller som utspelar sig i Anderna i Ecuador. Men då det drog ut på tiden (de hade helt enkelt svårt att komma igång, få skådespelarnas agenter att skriva på papper osv.) gjorde de istället denna. Han hade en idé om grundkonceptet klart för sig redan när han gick på college, men manuset skrevs under 2013. Han sa även att han nu var övertygad om att de nu skulle kunna göra den ursprungliga filmen, thrillern i Anderna, varpå en i publiken frågade om den skulle innehålla människor som äter andra människor. Han svarade då att nej, det skulle inte handla om kannibaler. Givetvis syftade de båda på filmen Alive (1993) som utspelas i Anderna.

Han sa även att filmen tog 17 dagar att spela in och berättade lite om de fyra huvudsakliga skådespelarna. Skyy Moore var en 23-årig lokal kille, James Landry Hébert hade många gånger varit nära att få roller i storregissörers filmer och trodde att han nu skulle få sitt genombrott, Beth Broderick var främst en TV-skådis samt Jason Douglas som han verkligen gillade och sa att han tidigare främst lånat ut sin röst till anime, men nu satsat på en karriär som skådespelare.

Det var en del annat också, men det var lite av vad man fick ta del av under ett bra Face2Face.

---

Fredag 7:e november:

Vilodag

---

Lördag 8:e november:

Foxcatcher (3/5) - USA
Om visningen: Kände att jag inte behövde vara på plats i för god tid. Filmen visades nämligen på stora Park (700 platser). Men när jag kommer fram till dörrarna (25 minuter innan utsatt starttid) är det fullt med folk inne i foajén. Så pass mycket att man nästan inte kommer in. Först tänker jag att det måste vara folk från den förra visningen, men det kan det inte vara då den filmen ska sluta tio minuter innan denna ska börja.

Ställer mig i kön på en av sidorna och inväntar insläppet. Problemet är bara att foajén packas till max på bara några minuter. Det blir allt varmare och folk börjar trycka på. Hur många som helst verkar vilja gå på toaletterna en trappa ner och pressar sig förbi där jag står. Men det är bara att gilla läget = inte bry sig nämnvärt.

När det så är under tio minuter kvar innan filmen ska börja börjar det komma ut folk från salongen ut i foajén. Helt ofattbart då det finns en alternativ utgång från salongen ut på gatan. Men uppenbarligen vill inte alla köa ut den vägen och tar sig då ut genom foajén som redan var proppfull innan åsnorna från salongen klampar in.

Till slut är det dags för insläpp, men av någon anledning väljer man att endast ha en person per sida (insläpp från två håll). Det går extremt lååååångsamt för volontären som ska läsa biljetterna/korten och man undrar vad de håller på med och när filmen egentligen kommer kunna dra igång. Efter några minuter verkar han få igång grejerna för då flyter det på och man kommer till slut in. Klockan är nu nästan exakt 18:00, då filmen skulle ha startat.

Efter att jag satt mig kommer tre personer som jag släpper förbi och som sätter sig på platserna innanför. Två av dem lämnar bara ifrån sig sina jackor och går sedan ut igen. En av dem kommer efter ett tag tillbaka och tar sig till sin plats. Men innan man hinner sätta sig till rätta ska hon ut igen(!). Då brister det nästan för mig och jag säger "strålande" till henne efter att ha rest mig för fjärde gången. Det blir givetvis minst en gång till. Då kommer hon med den andra och ska förbi. Då tackar hon eftersom jag är den enda som varje gång ställt mig upp och släppt förbi dem. Finns en viss nackdel med att vara lång...

Istället för att bara dra igång filmen sätter reklamen igång. Ok, salongen behövde fyllas med mer folk, men ändå. Visningen blir till slut försenad med över en kvart. Det är nästan fullsatt (förutom de två första raderna) och filmen kan äntligen dra igång.

Under visningen händer två saker som är av värde. Den ena är att en tjej snett till vänster om mig får en hostattack. Efter en stund reser hon sig upp och hostande går hon längst bak i salongen. Där fortsätter hon hosta ett tag. Till slut lämnar hon salongen. Efter någon minut kommer hon tillbaka till sin plats. Och börjar hosta på nytt. Lyckligtvis hör man inget mer av henne efter ett tag.

Den andra saken är att killen som sitter bredvid mig (bredvid de två som hela tiden lämnade sina platser innan filmen drog igång) uppvisar starka tecken på att han är uttråkad. Han suckar, han sträcker på sig, han stoppar ner huvudet mellan benen, tittar på klockan och verkar inte alls gilla filmen. När filmen är slut och han reser sig upp säger han till sitt sällskap att den var bra...

---

Söndag 9:e november:

Respire / Breathe (4/5) - Frankrike
Om visningen: Anländer till biografen Sture precis lagom känns det som. När jag kliver in är det dock kö nästan ända till dörrarna vid ingången. Som tur är står folk i kö till festivalkassan. Ingen står i kö till själva salongen, även om det är ganska många som sitter i foajén och vid caféet.

Bestämmer mig för att ta en promenad runt kvarteret eftersom det inte är någon vidare idé att vara den enda som står och trycker vid insläppet. Efter en tio minuter återvänder jag och då har det bildats en mindre kö vid insläppet. Bara någon minut senare dyker volontärerna upp och börjar släppa in - perfekt tajming.

Som vanligt på Sture är inte alla villiga att snällt ställa sig i kön. Noterar två personer som kommer ner från trapporna (från toaletterna) och ställer sig vid sidan av kön. Givetvis vill de slinka emellan vid tillfälle. När jag närmar mig dem har de mycket riktigt börjat glida in i kön från sidan. Håller mig dock tillräckligt nära personen framför i kön så att de får stanna upp och tränga sig framför någon annan bakom mig istället.

Väl inne i salongen slår jag mig ner på min favoritrad inne på Sture. Till höger om mig visar det sig sitta tre fransktalande personer. Detta noterar jag dock inte förrän när filmen är slut då de precis som resten av publiken varit tysta, precis som det ska vara när man ser en bra film.

---

Nightcrawler (4/5) - USA
Om visningen: Eftersom jag har gott om tid (för mycket tid visar det sig) efter min förra visning, anländer jag i mycket god tid till biografen Park där visningen ska äga rum. Trots att jag släpat mig runt stan för att få tiden att gå är det tomt när jag kommer in i foajén. Jag bestämmer mig för att gå en sväng och återvänder tio minuter senare.

När jag återvänder har det dykt upp några få andra "Nigthtcrawlers" som är ute i väldigt god tid. Eftersom filmen innan slutar om några minuter bestämmer jag mig för att "hänga" vid insläppet, trots att det är runt 50 minuter innan filmen ska börja.

När salongen tömts efter visningen innan blir det ett oväntat tidigt insläpp. Redan en halvtimme innan filmstart, men det passar mig bra. Precis innan volontärerna dyker upp för att börja släppa in tränger sig ett par framför mig. De går direkt från "snaskkiosken" (köpt tilltugg till filmen) och ställer sig framför mig, trots att (eller snarare p.g.a. att) det är kö bakom mig. Jag orkar faktiskt inte säga åt dem eftersom salongen ändå har 700 platser.

Väl inne i salongen sätter jag mig till rätta och tar fram mobilen för att gå ut på internet och få tiden att gå. Nej, så kul ska jag inte få ha. Jag har ju ingen täckning inne på Park! Ska nu sitta en halvtimme utan att ha något att göra. Men ett par låtar senare kan filmen äntligen börja. Visningen går sedan tack och lov helt smärtfritt.

---

Måndag 10:e november:

Mommy (+3/5) - Kanada
Om visningen: På väg till visningen behöver jag gå på toaletten. Inga problem, det tar jag inne på Skandia-biografen där det finns en toalett i foajén. Problemet är bara att när jag närmar mig biografen ser jag en stor flock med människor som är på väg ut från biografen via bakvägen. Visningen innan, en Red Carpet-visning av en film jag ska se senare i veckan har precis slutat. Dålig tajming! För att inte höra vad de tycker om filmen pluggar jag in hörlurarna och sätter på lite musik.

Väl inne i foajén ser det lugnt ut. Men, till toaletten är det kö! Och det finns ju bara en gemensam toalett i foajén. Resterande toaletter finns inne vid salongen (efter biljettinsläppet), men då är det för sent. Då missar man ju att få en bra plats.

Några minuter senare och det börjar bildas köer till visningen. Great! Som tur är är det en stor salong så det löser sig, tänker jag. Efter att snabbt ha uträttat mina ärenden kliver jag ut från toaletten och ser att kön till toaletten nu är på minst femton, om inte tjugo minuter med tanke på att det tog nästan en kvart innan jag kom in och då var det endast sex personer framför mig.

Jag ställer mig i en av köerna till salongen och bara en kort stund senare börjar insläppet. Då är det ungefär 25 minuter kvar till filmstart. Det blev allt bra tajming trots allt.

Väl inne i salongen finns det fortfarande gott om platser. Många står ju fortfarande och köar till toaletterna... Skönt nog går resten av vistelsen smärtfritt. Platsen är toppen, filmen rullar på som den ska och alla sköter sig (förutom att någon två gånger "släpper" otrevlig gaslukt som man inte vill känna).

---

Tisdag 11:e november:

Insecure (+2/5) - Frankrike
Om visningen: Visningen sker på Victoria 2 på Söder och det är en förhållandevis händelsefattig festivalvisning. Allt går som det ska, man får den plats man vill ha och inget strular.

Till vänster om mig hör jag ett äldre fransktalande par. Och på raden bakom mig hör jag ett annat äldre par där följande ordväxling sker:

Mannen säger lite sarkastiskt: "Öronproppar har du med dig förstås?"
Kvinnan: "Aaa"
Mannen svarar förvånat: "Har du?"
Kvinnan: "Aaa"

---

La French / The Connection (4/5) - Frankrike
Om visningen: Har en stund på mig innan det är dags att ställa sig och köa till Victoria 2. Tar en promenad runt kvarteret och när jag kommer tillbaka har det dykt upp några som ställt sig vid insläppet. Runt tio minuter senare är det insläpp och det mesta går smidigt (förutom att den ena volontären inte får igång sin biljettläsare eftersom hon inte kan koden). En klart tillfredsställande visning.

---

Onsdag 12:e november:

Reality (+3/5) - Frankrike
Om visningen: Visningen går på lilla Grand 4 (5 rader och 46 platser) så det gäller att vara på plats i god tid då visningen dessutom är slutsåld. Tillsammans med Fiffi och Jimmy är vi på plats en halvtimme innan filmstart. Dessutom ska Jojje och Henke komma lite senare.

Kort efter att vi ställt oss vid insläppet kommer volontären och säger att hon kan släppa in oss om vi vill, detta trots att det är nästan en halvtimme kvar. Vi tackar ödmjukast och blir insläppte så vi kan ta våra platser på rad 4.

Jojje och Henke dyker snart upp och vi kan göra oss redo för filmen som vissa i sällskapet ser fram emot en hel del. Men innan filmen kan börja måste vi invänta de sista som ännu inte kommit. Det dröjer dock inte lång tid innan filmen kan dra igång.

Enda noterbara med visningen är att tjejen som sätter sig bredvid mig tar av sig skorna och sitter som om hon satt hemma i soffan (med ena foten under sig eller med båda fötterna på stolen). Hon är också den som skrattar klart mest under filmens gång. Absolut inget som stör, även om jag sällan tyckte humorn var värd ett högt skratt.

---

Pride (Surprisefilm) (-2/5) - Storbritannien
Om visningen: Eftersom visningen är slutsåld vill man vara på plats i god tid på Bio Sture. Man är hoppfull då det är en surprisevisning. Man hoppas egentligen bara att det inte ska vara en film man redan sett, för det har hänt ett par gånger tidigare på surprisefilmer.

Med på visningen är Jimmy och när vi kommer fram till biografen är det fortfarande en timme kvar. Vi tar en tur runt kvarteret innan vi till slut återvänder. Av någon anledning vill ingen ställa sig först i kön och vi känner att det är lite för varmt så vi går ut en sväng och pratar.

När det är ungefär en halvtimme kvar kliver vi fram till där insläppet ska ske. Tre-fyra personer står då i kön. Så fort jag och Jimmy ställt oss i kön händer något. Plötsligt börjar folk som suttit vid borden i foajén att ställa sig upp och gå till kön. På bara några ögonblick slingrar sig kön bakom oss.

När volontären kommer fram till insläppet säger hon att det är ett Face2Face som håller på inne i salongen och drar ut på tiden. Hon ber kön ställa sig åt sidan eftersom salongen kommer tömmas ut i foajén. Eftersom det finns en bakutgång från salongen frågar jag volontären om utsläppet inte borde ske den vägen istället (det kommer trots allt vara en slutsåld visning och foajén är redan full med människor som köar). Hon svarar då att ja, det finns en nödutgång, men den leder ut till en innergård. Ingen idé att tjafsa, tänker jag, men utgången leder direkt ut till gatan...

Inne i salongen sker något som bara inte får hända. Precis när filmen drar igång känner jag vad jag inte vill känna. Någon åsna har ätit vitlök! Hela visningen sitter jag och lapar efter luft. Under långa stunder måste jag andas med öppen mun för att inte må illa av lukten. Att äta vitlök innan man ska på bio är en big no-no! Eftersom filmen också är svag hjälper det inte att ha denna irriterande lukt att tampas med.

Detta var ingen lyckad visning. Som om det inte vore nog får man vänta på t-banan i tjugo minuter när man snabbt vill ta sig hem och släppa den misslyckade visningen. Tror inte det blir fler surprisefilmer för egen del på ett tag.

---

Torsdag 13:e november:

I Am Not Lorena (2/5) - Chile
Om visningen: Filmen går på lilla Grand 4 med fem rader och lite över 40 platser, givetvis utsålt. Är tidigt på plats för att inte sitta intill väggen alternativt längst fram i den lilla salongen. Får en bra plats och inväntar att det hela ska dra igång.

Eftersom några skrivit upp sig på en lista som "reserver" ifall någon inte skulle dyka upp, släpper de in två personer ("reserver") precis när filmen ska till att börja. Det är efter reklamen och belysningen har precis släckts. De två som kommer in, som inte är i sällskap, är som råttor i en bur. De går ner till rad 1 där det finns några lediga platser. Men de som sitter på platserna intill säger att de bara gått ut och köper godis. En av de två som letar platser är en kvinna och hon säger att hon tycker det var konstigt. Uppenbarligen verkar hon inte tro på dem. Kort därpå kommer de två till sina platser. Då säger någon åt dem att det finns två platser längst in på raden där jag sitter. Ok, nu kommer de. Filmen har precis börjat och de ska klämma sig förbi hela raden. Givetvis är jag längst så när killen kommer slår han ordentligt i mitt vänster knä. Trevligt! Men givetvis inte hans fel.

När filmen sedan kommer igång händer det som man bara väntar på. Det som alltid händer på festivalen. Runt fem minuter in blir duken plötsligt svart, men ljudet och dialogen fortsätter. Nej, tänker jag. Men innan jag hinner fundera så mycket mer kommer bilden tillbaka och allt är sedan som det ska vara. Det blev svart i några få sekunder, men man blev allt orolig då man varit med om att det kan leda till mycket långa avbrott. Med facit i hand hade man förvisso inte missat något av värde.

---

Whiplash (+3/5) - USA
Om visningen: En utsåld visning på Grand 1. Möter upp Henke en stund innan som tar något att äta (jag har precis ätit innan då jag hade gott om tid utan att ha något att göra). Vi går sedan till biografen där det redan bildats en liten kö så vi ställer oss i den. Med på visningen ska även Jojje och en Johan som Henke känner.

När vi står i kön får vi veta att visningen innan har ett Face2Face som drar ut på tiden. Samtidigt börjar kön växa, både på längden och bredden. En del går nämligen förbi kön och ställer sig vid sidan där man även kan sitta. Eftersom man vill ha "de bra platserna" vill man komma in bland de första.

Jojje ansluter och efter ett tag är det dags för volontärerna att börja släppa in. Skönt nog har de släppt ut de från visningen innan via nödutgången, vilket givetvis är helt rätt då det alltid blir kaosartat i foajén på Grand, inte minst när det är utsålt.

Volontärerna delar upp sig och likaså gör kön. Jag och Henke går åt höger, Jojje till vänster. Vi får våra platser, skönt! Henke håller en plats åt Johan som ska handla något lite snabbt. Under tiden kommer minst sex-sju personer och frågar om platsen är ledig. Henke är nu som Elaine i ett avsnitt av "Seinfeld" när hon ska sjasa bort folk som vill ta hennes vänners platser, haha. Johan kommer till slut ganska lagom innan filmen hunnit börja.

Visningen går sedan bra utan besvär, förutom en sak - någon lägger "kafferapar" var tionde minut ungefär. Mycket otrevlig lukt som man måste värja sig emot. Efter filmen förstår jag av snacket att sällskapet är klart mer tagna av filmen. "Bästa filmen på festivalen" hör jag, "en mittenfilm för egen del", säger jag...

---

Fredag 14:e november:

Vilodag

---

Lördag 15:e november:

The Editor (3/5) - Kanada
Om visningen: Sista visningen på årets festival för egen del och passande nog är det en nattvisning som börjar kl. 23 på Skandia. Jag har under tidigare år varit på några 23-visningar och alla gånger (om jag inte missminner mig) har det varit lyckat. Inte bara för att filmerna är sköna och passar att ses vid den tiden, men även för att det är riktiga fans som ser dessa filmer/visningar.

Denna visning visade sig vara ganska glest besökt, men det var inte helt oväntat. Dock märkte man att några uppskattade filmen och visste vad som väntade. Andra trodde nog de skulle se en gammal hederlig skräckis och de blev nog desto mer besvikna.

Det enda noterbara med själva visningen var att ridån på Skandia gick upp för sent och ner för tidigt. Filmen (första scenen) började nämligen redan innan ridån hunnit gå upp helt. Och när eftertexterna led mot sitt slut och ridån gick ner, ja då kom det en extra scen. Som tur var kunde man se igenom ridån och inte missa något viktigt, men ändå.

---

Söndag 16:e november:

Vilodag

---