Fitzcarraldo

Titel: Fitzcarraldo
Genre: Äventyr/Drama
Land: Västtyskland/Peru
År: 1982
Regi: Werner Herzog
I rollerna: Klaus Kinski, Claudia Cardinale, Paul Hittscher, José Lewgoy

Handling: Fitzcarraldo är besatt av tanken att bygga ett operahus mitt inne i Perus djungel. Han måste frakta sin ångbåt uppför en flod och dessutom lyfta båten över ett berg. Han har en obändig vilja för att lyckas med det omöjliga.

Omdöme: Från början var det tänkt att Jack Nicholson skulle spela Fitzcarraldo. Efter det var det Jason Robards med Mick Jagger i en biroll. Man började även spela in med dessa två, men när Robards insjuknade ersattes både han och Jagger. In tog man till sist Klaus Kinski som var tredje eller fjärde val för rollen. Werner Herzogs frekventa favorit var inte förstavalet då Herzog visste att den krävande inspelningen under flera månader i djungeln inte var optimal för en galning som Kinski.



Mycket riktigt var det svårt att hålla Kinski i styr. Han fick diverse utbrott och det lär ha gått så långt att den lokala ursprungsbefolkningen erbjöd sig att mörda Kinski åt Herzog. Men på något sätt lyckades man ta sig igenom inspelningen och Herzog har sagt att Claudia Cardinale, som spelar Fitzcarraldos kärleksintresse Molly var en bidragande orsak till varför han höll sig så pass lugn som han faktiskt var här. Hon lär ha varit en av få kvinnliga skådespelare han respekterade och behandlade väl.



Överhuvudtaget spelar Kinski nedtonat i jämförelse med i princip alla andra roller man sett honom göra. Fitzcarraldo är en ganska sympatisk person, om än med en stark drivkraft och smått galen i sin vision. Att bygga en opera mitt i Perus djungel är givetvis vansinne. Men å andra sidan hade man redan byggt en opera i Manaus i Brasiliens djungel (i verkligheten och där filmen även spelades in i början av filmen), så varför inte?



Filmens utan tvekan största egenskap är att den känns väldigt äkta (inga dataeffekter eller liknande) när man ska dra det stora skeppet över land, men även under resten av filmen. Sen är det en unik filmupplevelse som kanske inte mynnar ut i en strålande film, men helt klart intressant nog för att man bör se den om man gillar film och filmskapande under svåra omständigheter. För det var inte lätt att få med sig all utrustning till djungeln och dessutom spela in på plats. Men desto mer autentiskt blir det så klart och det ska Herzog ha en hel del beröm för.



Från början hade jag tänkt dela upp filmen i två delar då den är runt 2.30 lång. Det kändes på förhand som det skulle kunna vara en långsam film som man lätt kunde bli trött under. Riktigt så blev det inte, även om den är något långsam i vissa partier. Efter halva filmen togs en kortare paus, men det kändes som det enda rätta att fortsätta titta när man var inne i filmen. Det var också vid en punkt då våra äventyrare med Fitzcarraldo i spetsen träffar på urbefolkningen/indianerna och det börjar hetta till.



Vill minnas att Aguirre, the Wrath of God (1972) av Herzog och med Kinski, en liknande film ute i djungeln är den något bättre av de två och ett tips om man vill se mer av den här typen av film. Men även denna film ger en som sagt en så pass unik filmupplevelse att jag tycker den var väl värd att se. Långt ifrån någon film jag känner att jag behöver se om, men samtidigt glad över att äntligen ha sett.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.1

---

Henke, Jojjenito, Fiffi och Sofia skriver också om filmen.