Titel: My Dinner with Andre / Min middag med Andre
Genre: Drama
Land: USA
År: 1981
Regi: Louis Malle
I rollerna: Wallace Shawn, Andre Gregory, Jean Lenauer, Roy Butler
Handling: Manusförfattarna och skådespelarna Wallace Shawn och Andre Gregory träffas på en finare New York-krog och diskuterar stort och smått under måltidens gång.
Omdöme: Vi ser en man promenera längs trottoarerna och ta tunnelbanan i New York. Mannen är Wallace Shawn och genom hans berättarröst får vi reda på att han är på väg till en middag med Andre. Andre Gregory (som påminner en del om Alan Alda) är mannen han ska träffa. Wallace har undvikit honom en längre tid, men har nu blivit övertygad om att möta honom på en fin restaurang.
När Andre anländer till restaurangen och de två slår sig ner, inleder de sin djupa konversation. Eller rättare sagt, Andre inleder i princip en monolog där han drar på och berättar om vad han gjort de senaste åren. Hans historier är förvånansvärt uddlösa och trista att lyssna på. Det blir därför lite svårt att hålla sig pigg under filmens gång med några perioder där man känner att ögonlocken blir på gränsen till för tunga. Men aldrig så man tappar fokus från filmen, även om det hade varit lätt hänt.
Vad jag personligen hade velat se, och hoppades på efter de inledande tio minuterna, var att vi skulle fortsätta få höra Wallace "prata" med tittarna genom berättarrösten. På så vis hade man fått veta vad han tänker under samtalet med Andre. Det hade både hållit intresset uppe och kunnat bli lite roligt. Istället går man helt ifrån berättarrösten och får i princip bara lyssna på Andres resa där han försökt hitta meningen med livet.
Nu får man förvisso en sista tredjedel eller så av filmen där Wallace ventilerar sina synpunkter på vad Andre berättat. Och ska man hitta något positivt med filmen så är det att den blir något intressantare när Wallace och Andre försöker övertyga varandra om livssituationen. Den ställer då en del intressanta frågor. Sen måste man säga att både Wallace Shawn och speciellt Andre Gregory gör fina insatser med långa tagningar och hur mycket dialog som helst. Jag gillar även formatet att filmen utspelar sig under en middag, i realtid. De knappa två timmarna springer inte iväg, men det hela rullar ändå på relativt smärtfritt. Men på det stora hela är det för trist, enformigt och filosofiskt. Tilltalar uppenbarligen vissa mer än andra.
Wallace Shawn och Andre Gregory spelar karaktärer med sina egna namn, men lär inte spela sig själva. De har dessutom skrivit manuset till filmen. Ett tag funderar jag på om det hela är improviserat med tanke på all dialog som inte verkar leda någonvart. För regin står erfarne fransmannen Louis Malle. På sin meritlista har han både positiva, negativa och mellanmjölksfilmer. Denna sällar sig i mitt tycke tyvärr till de negativa.
4 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 7.7
---
Henke, Jojjenito, Fiffi och Sofia skriver också om filmen.
Här var vi (förvånansvärt?) eniga -- trist var ordet sade Bull! Jag känner att den filmtekniskt (som du skriver med långa tagningar osv) kanske är mer remarkabel med underhållningsvärdet var inte stort.
SvaraRaderaSofia: Trist var det allt, och det var ju synd då jag tyckte det fanns mer att hämta. Inte utan värde, men långt ifrån bra.
RaderaOm ögonlocken blir tunga och du nästan somnar tappar du inte fokus från filmen då? Inte ens lite? ;)
SvaraRaderaFiffi: Nja, det beror på filmen och hur jag återhämtar mig ;) I det här fallet blev jag aldrig så pass trött att jag missade något och filmen bjöd inte direkt på så mycket att missa.
RaderaMen visst händer det att man tappar fokus i andra fall när man känner sig trött. Då är det bäst att ta en paus och inte plåga sig igenom en film. Varken rättvist mot filmen eller sig själv :D
Detta var som en kombination, både Decennier och En filmutmaning!
SvaraRaderaJag blev dåsig lite då och då också, men det gav bara filmen en ännu mer magisk inramning då scener med druider som springer omkring i de polska skogarna letade sig in i mitt sömndruckna sinne...
Henke: Hahaha, så kan man också se på saken. Ja, kanske hade det förhöjt upplevelsen om man hamnat i det berömda lala-land och fått drömma sig bort en stund. Tyvärr hamnade jag aldrig där och då blev filmen lite för platt för egen del.
RaderaKan det bli för filosofiskt. ;) Ja, kanske. Men här tyckte jag det var på en lagom nivå ändå. Tyckte frågeställningarna var intressanta.
SvaraRaderaBra poäng om berättarrösten som försvann. Den hade kunnat fortsätta, kanske inte lika mycket som i början men den hade gärna kunnat återkomma, så man som du säger fick höra vad Wallace tänkte.
Av nån märklig anledning tyckte det här var en fascinerande film så det blev ett oväntat högt betyg.
Jojjenito: Det där med berättarröst är så klart en smaksak. Men eftersom jag gillade den i början av filmen så tyckte jag de gott kunde ha fortsatt med den under middagen, om än i mindre skala. Hade tillfört något extra tror jag.
RaderaFör egen del blev det ett lågt betyg, men jag kan fullt förstå om man fastnar för filmen ifall man fångas av konversationen.