Nightfall

Titel: Nightfall / Misstänkt för rån
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1956
Regi: Jacques Tourneur
I rollerna: Aldo Ray, Anne Bancroft, Brian Keith, James Gregory

Handling: Två vänner som är ute och fiskar attackeras av två bankrånare som precis kommit över $350.000. Efter en rad händelser blir en av de två vännerna, en konstnär misstänkt för bankrån och mord. Han blir nu jagad av både polisen och de riktiga mördarna.

Omdöme: Jag hade tidigare sett ett par filmer av Jacques Tourneur, inte minst Out of the Past (1947), en av de mest hyllade och bästa noir-filmerna. Samma år som denna film kom gjorde han även Night of the Demon (1957), en övernaturlig liten film som fått kultstatus. Fast denna film är en film-noir. En sen sådan.



Vad man får här är en lite annorlunda uppbyggd film där man till en början inte vet vad som hänt. En man som utger sig för att vara en konstnär vid namn Jim Vanning (Aldo Ray) kliver en dag in på en restaurang med tillhörande bar. I baren träffar han på en ung modell vid namn Marie Gardner (Anne Bancroft, som bara tio år senare kom att spela i sin mest kända roll som Mrs. Robinson i The Graduate (1967), trots att hon då endast var 36 år gammal). De två kommer fint överens och lär känna varandra bättre över en middag.



[Jim kliver blödande in i Maries lägenhet]
"Nice place. I'll try not to bleed over everything." - Jim Vanning



Rätt vad det är dyker två män upp, John och Red som vill ta ett snack med Jim. De visar sig vara två bankrånare som letat efter honom ända sedan förra vintern då de stötte på varandra för första gången uppe i bergen. Genom tillbakablickar får man nu reda på varför dessa två män vill ta ett allvarligt snack med Jim. Man får även reda på att en utredare har ögonen på Jim då han är huvudmisstänkt för att ha rånat en bank på de $350.000 som de två männen nu vill ha av Jim.



Det blir en ganska fartfylld liten noir som dock inte bjuder på så många minnesvärda scener som man hade hoppats på. Den är lite annorlunda i sin berättarstil vilket uppskattas. Gillar även Aldo Ray i huvudrollen som har en distinkt röst och sätt att prata på (låter lite som en blandning mellan Michael Chiklis och kanske Michael Rooker). Han var okänd för mig, men gillade vad jag såg av honom här. Anne Bancroft känner man inte alls igen och det är svårt att förstå hur hon tio år senare kunde spela den så mogna Mrs. Robinson.



Det som är mest synd är egentligen att de två rånarna/mördarna är lite för trista. Visst, Red är smått psykotisk med sitt garv och ständiga mordiska tankar, men de kunde helt klart ha varit mer minnesvärda. Likväl tycker jag filmen kunde ha bjudit på fler nerviga scener. Tycker t.ex. att filmen börjar klart intressant och den håller egentligen uppe intresset hela tiden, men lyfter aldrig riktigt. Slutet hade även potential att bjuda på mer. Det känns inte helt omöjligt att bröderna Coen fått lite inspiration till Fargo (1996) - snö, en väska full med pengar och en maskin som "tuggar i sig" ett och annat...



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2