måndag 8 december 2014

Still Alice



Titel: Still Alice
Genre: Drama
Land: USA
År: 2014
Regi: Richard Glatzer & Wash Westmoreland
I rollerna: Julianne Moore, Alec Baldwin, Kristen Stewart, Kate Bosworth

Handling: Alice Howland, lyckligt gift och med tre vuxna barn, är en framgångsrik språkprofessor som börjar glömma ord. När hon får en förödande diagnos måste hon kämpa för att behålla sitt sinne och sig själv.

Omdöme: Det är inte lätt när man glömmer vad man ville säga, ett ord som man så väl känner till eller för den delen ett namn på en person man borde känna till. Inte gör det saken bättre för Alice (Julianne Moore) att hon är en intelligent och framgångsrik språkprofessor som föreläser på ett fint universitet i New York. Men det är precis vad som börjar hända henne. Från ingenstans "tappar" hon ord, kan inte slutföra en historia eller i värsta fall komma ihåg var hon är eller vem någon är som hon precis träffat.



Alice blir givetvis lite orolig och uppsöker en specialist. Diagnosen ser inte ljus ut. Hon är nyss fyllda 50 år och ska inte ha dessa problem. Nu blir hennes familj än viktigare för henne och hon har bästa möjliga support i maken Dr. John Howland (Alec Baldwin) och sina tre vuxna barn Tom (Hunter Parrish), äldsta dottern Anna (Kate Bosworth) samt yngsta dottern Lydia (Kristen Stewart) som är en aspirerande skådespelerska boende i Los Angeles.



Allting handlar om Alice och Julianne Moore. Denna Julianne Moore som imponerat i många filmer och så även här. Rollen känns som gjord för henne och mycket riktigt var hon regissörsparets förstaval. Det lär sedan ha varit hon som ville ha Alec Baldwin i rollen som sin make efter att de två spelat mot varandra i tv-serien "30 Rock".



Även om det aldrig var direkt nära till gråt för egen del så är det här en film som säkerligen får en och annan att få en klump i halsen eller mer än så. Det är helt enkelt en tragisk och sorglig film, vilket man förstår efter bara en kort stund. Det är ingen "hitta-ett-botemedel-i-sista-sekunden" film. Den är rak och ärlig, avskalad och lite jobbig faktiskt. En anledning kan vara att en av regissörerna, Richard Glatzer lider av sjukdomen ALS och vet hur det känns att gå igenom något liknande. Hans tillstånd var till och med sådant att han inte längre kunde prata på inspelningen och fick kommunicera via ett text-till-tal program.



En film som kanske kunde ha genomförts lite bättre, varit kraftfullare i vissa avseenden. Men samtidigt behandlar den alltså ämnet på ett sådant trovärdigt sätt och har den perfekta skådespelerskan för rollen i Julianne Moore att man inte kan annat än köpa det hela. Det är dock lätt att tänka på en film som Dallas Buyers Club (2013) som även om den behandlar ett helt annat tema är både starkare och mer minnesvärd. Det är väl det som saknas här. Den saknar en del för att bli minnesvärd. Det hade även hjälpt Julianne Moores prestation ytterligare ett snäpp.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

4 kommentarer:

  1. Nu gäller det ju inte samma sjukdom (Alzheimer istället för ALS) men har du sett Iris? Hur står sig den här mot den i så fall?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Nej, har inte sett Iris så där kan jag inte jämföra. Fast båda handlar väl om Alzheimer? Skrev det aldrig i min text då jag inte ville avslöja det. Däremot nämnde jag att den ena regissören lider av ALS, en annan svår sjukdom.

      Radera
    2. Ah, sorry, då var det jag som läste slarvigt. Tolkade det som att det var Moore som led av det

      Radera
    3. Sofia: Jag skrev det nog också lite slarvigt. Men det var alltså regissören som hade ALS och att han då kunde associera till sjukdomen som skildras i filmen.

      Radera