Terms of Endearment

Titel: Terms of Endearment / Ömhetsbevis
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1983
Regi: James L. Brooks
I rollerna: Shirley MacLaine, Debra Winger, Jack Nicholson, Jeff Daniels, John Lithgow, Danny DeVito

Handling: Aurora Greenway är en kvinna som vet vad hon vill och hon vill inte att hennes enda barn, dottern Emma, ska gifta sig med läraren Flap Horton. Men precis som sin mamma besitter Emma en stor dos egen vilja och envishet och tänker genomföra giftermålet, trots att Aurora vägrar att närvara vid bröllopet. Flera år senare blir Flap erbjuden en tjänst som innebär att de måste flytta långt bort.

Omdöme: Vissa gånger händer det. En film får så många Oscarsnomineringar att den per automatik slår sig in bland de stora. Denna film, som bygger på en bok av Larry McMurtry, fick hela elva Oscarsnomineringar och vann fem - för bästa film, bästa manus, bästa regi (samtliga James L. Brooks) samt bästa kvinnliga huvudroll (Shirley MacLaine) och bästa manliga biroll (Jack Nicholson). Noterbart att även Debra Winger nominerades för bästa kvinnliga huvudroll, men förlorade alltså till MacLaine.



Hade sett filmen tidigare men mindes egentligen bara en sak. Det är när filmen går från att vara en lättsam dramakomedi till att bli ett allt tyngre drama. Handlingen följer två kvinnor. Det är Aurora (Shirley MacLaine) som är en smått överbeskyddande mor till Emma (Debra Winger) som likt sin mor är bestämd av sig, men tar saker mer som de kommer. Så när hon vill/ska gifta sig med sin Flap Horton (Jeff Daniels) får hon inte några direkta sympatier av mamma Aurora. Hon gillar helt enkelt inte Flap och visar tydligt att hon inte tror på deras förhållande.



Åren går och Emma och Flap får inte bara ett eller två barn, utan tre. Emma är hemmafru och trivs med det. Flap jobbar som lärare och äktenskapet börjar sakta men säkert bli allt sämre. Hon misstänker att han vänstrar, men behöver inga bevis för att själv påbörja en relation med Sam (John Lithgow), en äldre gift bankman. Samtidigt bestämmer sig Aurora efter mycket om och men för att tacka ja till en lunchinbjudan från grannen. f.d. astronauten, kvinnotjusaren och den självgode Garrett Breedlove (Jack Nicholson).



Det jag gillar med filmen är att dess ton hela tiden är så där lagom utan att bli överdrivet humoristisk eller för tung när man kommer till de senare partierna. Det är helt enkelt en välskriven historia, inte minst alla karaktärerna är sköna, stora som små. Ta bara en som Danny DeVito i rollen som Vernon som väl bara är med i två, max tre scener, men som lämnar avtryck.



Är filmen så bra som att vara värd elva Oscarsnomineringar och vinna för bästa film m.m.? Det beror givetvis på konkurrensen som fanns det året, men visst kan jag tycka att filmen kunde vara något bättre i vissa avseenden. Den är inte så känslosam som den lätt hade kunnat vara. Å andra sidan är det skönt att det inte blir en riktig snyftis som det lätt hade kunnat bli. Tittar man på vilka andra filmer som var nominerade från 1983-års filmer så kan jag ändå tycka att The Right Stuff (1983) var snäppet starkare. Svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4