The Elephant Man

Titel: The Elephant Man / Elefantmannen
Genre: Drama
Land: Storbritannien/USA
År: 1980
Regi: David Lynch
I rollerna: Anthony Hopkins, John Hurt, John Gielgud, Anne Bancroft

Handling: John Merrick är så ohyggligt deformerad att han är dömd att visas upp som missfoster på cirkus. I det viktorianska England är han känd som Elefantmannen. Med hjälp av doktor Frederick Treves försöker Merrick att återfå den värdighet han förlorat.

Omdöme: Det är egentligen inte så konstigt att filmens producent Mel Brooks (ja, den Mel Brooks) valde David Lynch som regissör. Han hade sett och gillat Eraserhead (1977), även det en film om ett missfoster och filmad i svartvitt. Att få en storfilm som denna godkänd att filmas i svartvitt kan inte ha varit så lätt. Men när man ser resultatet förstår man att det var det rätta valet, det enda valet.



Dr. Treves (Anthony Hopkins) är en erkänt duktig kirurg som letar upp den deformerade mannen som kallas för "Elefantmannen" - John Merrick (John Hurt). Treves är fascinerad av Merrick och vill studera honom. Problemet är bara att Elefantmannen har en ägare, en man som livnär sig på att visa upp detta "missfoster" som folk är villiga att betala pengar för att se. Han behandlar honom även illa vilket gör Treves än mer angelägen om att ta honom till sjukhuset där han jobbar och ge honom lugn och ro.



Upptakten av filmen är så pass bra som den kan vara. Det är mystiskt och spännande, perfekt iscensatt. Tankarna går till "Jack the Ripper" som hade gjort sig utmärkt i dessa miljöer. Det svartvita fotot av Freddie Francis är riktigt elegant, utan att försöka vara övertydligt. Gillar verkligen den första tredjedelen av filmen. Tyvärr visar det sig också vara den bästa delen då filmen inte lyckas bibehålla samma wow-faktor.



När Merrick under den andra tredjedelen börjar få en identitet och öppnar upp sig, blir det inte lika intressant längre. Han är ju bara en vanlig människa med ett minst sagt annorlunda yttre, tänker jag. När det sen skapas en obehaglig ton och stämning under den senare delen av filmen förlorar den mig sakta men säkert. Det är inte längre fascinerande som det var inledningsvis. Det har övergått till något annat. En slags freakshow som går ifrån inledningen som fångade helheten. Nu är det endast Merrick, Elefantmannen som får stå i fokus. Han visar sig vara sofistikerad, men man får aldrig en insikt om hur han kan vara det. Treves får nu kliva åt sidan och det sänker helheten för egen del.



Jag hade sett filmen tidigare och även om jag inte mindes så mycket så var det delar av den inledande tredjedelen som hade satt sig. Det är svårt att betygsätta en film som denna som gör mycket bra, men som inte tilltalar mig fullt ut. Som filmupplevelse blir det lite av en besvikelse ju längre in man kommer. Samtidigt är den så välgjord på alla plan. Inte så konstigt att filmen fick hela åtta tunga Oscarsnomineringar, även om den inte vann någon. Det bör dock nämnas att man ännu inte hade ett pris för bästa make-up som den med största sannolikhet hade vunnit. Ett pris som infördes till nästa Oscarsgala, främst tack vare denna film.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.2