The Gathering

Titel: The Gathering
Genre: Drama
Land: USA
År: 1977
Regi: Randal Kleiser
I rollerna: Edward Asner, Maureen Stapleton, Bruce Davison, John Randolph

Handling: En döende familjefader samlar sina närmaste för en sista jul ihop. Denna sammankomst för alla närmare varandra än på väldigt länge.

Omdöme: Om man letar efter bra julfilmer brukar de gamla vanliga dyka upp. Denna var inte lika känd, men fick många lovord av de som sett den och kallade den för en gömd julpärla. Eftersom det är en TV-film från slutet av 70-talet är det kanske inte så konstigt att den inte är mer känd för de som inte såg den på amerikansk TV när det begav sig. Men uppenbarligen har den satt sina spår på dem som sett den. Dessutom vann den en Emmy.



Det är några dagar, kanske någon vecka innan jul. Adam Thornton, Sr. (Edward Asner) får av sin läkare och gode vän reda på att han har en, kanske upp till tre månader kvar att leva. Adam är en framgångsrik affärsman och har egentligen haft allt här i livet. Sedan några år tillbaka är han separerad, men inte skild från sin hustru Kate (Maureen Stapleton). När han får reda på nyheten av sin läkare bestämmer han sig genast för att prata med Kate för att försöka få kontakt med sina fem vuxna barn som bor över hela USA och även i Kanada.



Kate har aldrig slutat älska Adam och de två är fortfarande goda vänner. När hon får reda på hans tillstånd beslutar hon sig för att hjälpa honom och familjen genom att se till att de alla spenderar en sista jul tillsammans i deras hem. Men Adam, som varit en hård far och inte kommit överens med alla sina barn är osäker på om de alla kommer tacka ja till inbjudan och dyka upp. Han vill nämligen inte att de ska veta om att han är döende och dyka upp av den orsaken...



Som den TV-film det är får man en lite halvsvag inledning på det hela. Man märker helt enkelt att det är en TV-film och det tar därför ett tag att komma in i filmen. Främst är det när de vuxna barnen presenteras och de ska ta ställning till inbjudan med sina partners. Skönt nog övergår det till att bli en gemytlig liten julfilm när det närmar sig jul och familjen börjar samlas. Andra halvan blir utan tvekan bättre än den första.



När filmen lider mot sitt slut och känslorna skapas står det klart att detta kanske inte är den bästa julfilmen man sett, men en som med små medel visar prov på att familjen är viktigast. Det spelar egentligen ingen roll vad som hänt i det förflutna. Huvudsaken är att man gör det bästa av det man har nu.



Den fina inramningen står framförallt veteranerna Edward Asner och Maureen Stapleton för, men även musiken av favoriten John Barry som bara växer på en under filmens gång. Till en början känns den simplare än vad man är van vid från Bond och andra klassiker, men precis som filmen växer den på en.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9