48 Hrs.

Titel: 48 Hrs. / 48 timmar
Genre: Action/Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1982
Regi: Walter Hill
I rollerna: Nick Nolte, Eddie Murphy, James Remar, David Patrick Kelly

Handling: När en förrymd fånge och hans partner skjuter två poliser kopplas den bufflige och kedjerökande Jack Cates in på fallet. De har också skjutit en man känd som rånare och för att få fast dem söker Cates upp rånarens gamle kumpan, den fåfänge svarte Reggie Hammond. Han sitter i fängelse men Cates släpper ut honom i 48 timmar för att han ska hjälpa honom att få fast skurkarna.

Omdöme: Det må kanske inte vara den allra första "buddy cop"-filmen, men det var en av de första och utan tvekan en bidragande orsak till att intresset för genren ökade explosionsartat under 80-talet.



Nick Nolte, som hade börjat etablera sig som stabil skådespelare ses som polisen Jack Cates. En roll som först lär ha varit tänkt för Clint Eastwood, vilket inte är så konstigt med tanke på hans karaktär "Dirty Harry" som inte är så långt ifrån Jack Cates. Vid sin sida får han sällskap av komikern Eddie Murphy som här gjorde sin oförglömliga filmdebut som tjuven Reggie Hammond. De två är ett omaka par, men de får saker och ting uträttade. Givetvis med ökad respekt för varandra ju längre tiden går.



Detta är en gammal hederlig actionkomedi som håller ångan uppe filmen igenom och bjuder på både det ena och det andra. Kemin mellan Nolte och Murphy är givetvis A och O för att filmen ska funka. Skurkarna spelas även bra av James Remar, som ju några år senare skulle komma att spela seriemördare i The Silence of the Lambs (1991) och David Patrick Kelly, som inte minst var med i Walter Hills utmärkta film The Warriors (1979).



Filmen har även en del annat som är lyckat. Den är så där lagom politiskt inkorrekt (ja, idag skulle den givetvis aldrig göras på det här sättet) med en del polisbrutalitet (alltid välkommet i gamla filmer som dessa), den är rolig och på sina håll pulshöjande när actionscenerna drar igång. Lägg därtill skön och passande musik av James Horner, som jag är ganska säker på delvis återanvände den i Commando (1985), så får man en klart trevlig filmupplevelse. Det bör tilläggas att betyget ligger närmare en rak fyra än en stark trea.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 6.9