A Bronx Tale

Titel: A Bronx Tale / I skuggan av Bronx
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1993
Regi: Robert De Niro
I rollerna: Robert De Niro, Chazz Palminteri, Lillo Brancato, Francis Capra, Joe Pesci

Handling: Calogero är son till busschauffören Lorenzo med sicilianskt ursprung, som växer upp i Bronx, New York, på 60-talet. Han dras till kvarterets maffiaboss Sonny, som tar pojken under sina vingars skydd. Pappan försöker få sonen att sluta umgås med de kriminella, men utan framgång.

Omdöme: När man tänker på Robert De Niro är det svårt att inte tänka på hans roller som italiensk maffiakille. Här gör hans sin regidebut med manus av Chazz Palminteri baserat på hans pjäs. Både De Niro (som pappa Lorenzo) och Palminteri (som maffiabossen Sonny) syns i filmen som de två männen som hamnar mellan pojken Calogero när han växer upp i Bronx på 60-talet.



Första halvan av historien utspelar sig 1960 då Calogero (Francis Capra) är 9 år gammal. Familjen bor precis intill en bar som ligger på hörnet och styrs av Sonny (Palminteri). Lille Calogero har svårt att hålla sig undan då nyfikenheten tar överhanden. Han ser upp till Sonny, men hans far Lorenzo (De Niro) säger om och om igen att hålla sig borta därifrån. Calogero lyssnar inte och snart tar Sonny in honom och behandlar honom som sin egen.



När andra halvan drar igång har det gått åtta år. Året är nu 1968 och Calogero (Lillo Brancato) har blivit 17 år. Sonny fortsätter sin verksamhet och Calogero försöker balansera sin skolgång med det han lär sig "på gatan". Calogero hänger med sina barndomskompisar, men det börjar bli uppenbart att det inte kommer sluta väl för dem. Inte minst då deras avsky gentemot de svarta som flyttat in i grannkvarteret börjar trappas upp. När Calogero träffar en svart tjej och känslor uppstår står han inför ett par tuffa val och inget kommer vara sig likt...



Jag hade sett filmen en gång tidigare och gillade den då, även om jag inte kom ihåg något från den. Det var därför skönt att kunna konstatera att det är en bra film. Det är en fin historia som berättas där jag speciellt gillar de små sakerna som kanske inte verkar ha betydelse i början, men som senare kan dyka upp. Filmen får därför ett skönt flyt och berättarrösten av den äldre Calogero funkar bra.



Filmen har mycket av det typiskt italienska man känner igen från andra filmer. Det är familjen, hedern, att växa upp och den första kärleken bland annat. Filmen har ett trevligt soundtrack som uteslutande består av 50- och 60-tals låtar. Den har scener där filmen blixtrar till utan att man hinner reagera, precis som det ska vara i den här typen av filmer.



Vad den lyckas extra bra med är att inte ha några svackor. Från första till sista scenen flyter det hela på och man får en rakt igenom trevlig berättelse. Den har både humor, värme och spänning, men ger även några viktiga lektioner i vad som är viktigt här i livet. Även om De Niro lyckats med sin regi måste även Chazz Palminteri nämnas då hans historia (baserad på hans egen uppväxt) gör filmen till vad den är.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8