A Most Violent Year

Titel: A Most Violent Year
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 2014
Regi: J.C. Chandor
I rollerna: Oscar Isaac, Jessica Chastain, Albert Brooks, David Oyelowo

Handling: Året är 1981, ett av de statistiskt sett våldsammaste åren i New Yorks historia. En immigrant och hans familj försöker expandera sin affärsverksamhet och dra nytta av de möjligheter som dyker upp, under en tid då stadens korrupta natur hotar att förstöra allt de har byggt upp.

Omdöme: Regissören och manusförfattaren J.C. Chandor har här gjort sin tredje film efter hans bra och tillfredsställande Margin Call (2011) som gav honom en Oscarsnominering för bästa manus, och All Is Lost (2013) som gav kompositören Alex Ebert en Golden Globe för den fina musiken.



New York är skådeplatsen, året är 1981, ett mycket brottsfyllt år i dess historia. Man skulle kunna tro att det är verklighetsbaserat, men så är inte fallet. Äkthetskänslan går dock inte att ta miste på. Det här är lite av en old school-film som inte försöker vara cool eller förlitar sig på en massa flashigheter med snabba klipp och krystade handlingar av karaktärerna. Istället får man en realistisk och lågmäld historia som behåller fötterna på jorden. Det brukar bli bäst så.



I huvudrollen ses Oscar Isaac som immigranten Abel Morales som försöker ta sin affärsverksamhet till nästa nivå. Med hjälp av sin hustru Anna (Jessica Chastain) har de byggt upp ett stabilt företag som levererar olja till hushållen runt om New York. Men konkurrensen är hård och de måste tampas med flera problem samtidigt. De har 30 dagar på sig att finansiera köpet av ett lukrativt område vid floden, någon kapar deras tankbilar som levererar olja och dessutom utreds företaget, vilket kan leda till åtal.



Från början var det tänkt att Javier Bardem skulle axla huvudrollen, men när han inte lär ha kommit överens med J.C. Chandor tog man alltså in Oscar Isaac istället. En stor del i detta hade Jessica Chastain som personligen bad regissören att överväga honom, något han gjorde redan innan dess. Chastain och Isaac hade en gång i tiden nämligen varit klasskamrater på teaterskolan.



Med tanke på att jag inte var särskilt övertygad av Isaac i den mediokra Coen-filmen Inside Llewyn Davis (2013) måste jag säga att han är desto bättre här. Han påminner här lite om en blandning mellan Rufus Sewell i Dark City (1998) och en ung Al Pacino från de två första Gudfadern-filmerna. En klart trovärdig prestation och han förmedlar karaktärens känslor och aspiration på att vara en ärlig och seriös affärsman väl, trots att det är enklare att vara korrupt i New York år 1981.



Jag gillar Oscar Isaac, men även Jessica Chastain som Golden Globe-nominerades men inte för en Oscar, vilket jag finner lite konstigt med tanke på konkurrensen. Kan ha att göra med att filmen kom väldigt sent på året. Hon försvinner förvisso också från handlingen ett tag, men hon gör mer med rollen än vad jag tror de flesta andra hade gjort. Även kul att se Albert Brooks som deras advokat i en lite annorlunda roll än jag hade väntat mig. Sen noterar jag Catalina Sandino Moreno som dyker upp i en scen. Efter sin Oscarsnominerade prestation i Maria Full of Grace (2004) trodde jag hon skulle kunna bli något. Dock kul att hon dyker upp här, även om hon alltså endast får en scen på sig.



Jag gillar det här. Det är min typ av film som gör mycket utan att krångla till det. Man vet inte vad som ska hända härnäst och man får med andra karaktärers öden trots att det är Abel och Anna som står i fokus. Det smäller till ordentligt på sina håll utan att urarta i något blodbad eller liknande. På sätt och vis påminner mig stilen en del om James Gray och hans We Own the Night (2007), en underskattad film för övrigt. Avslutningsvis ska man inte glömma musiken av Alex Ebert som ger scenerna precis rätt känsla. Detta är helt enkelt en gedigen film på alla sätt och vis som nog snarare tilltalar finsmakare än "average Joe".

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.3