Blood Ties

Titel: Blood Ties
Genre: Kriminaldrama
Land: USA/Frankrike
År: 2013
Regi: Guillaume Canet
I rollerna: Clive Owen, Billy Crudup, Marion Cotillard, Zoe Saldana, Mila Kunis, Matthias Schoenaerts, James Caan, Noah Emmerich

Handling: Två bröder, på varsin sida om lagen, gör upp om den organiserade brottsligheten i Brooklyn under 70-talet.

Omdöme: När det görs en remake på en film föredrar jag att se originalet. Men i det här fallet valde jag den amerikanska remaken av några orsaker. Dels var det Guillaume Canet som stod för regin av remaken (han spelade själv huvudrollen i det franska originalet). Canet gjorde den trevliga thrillern Tell No One (2006). Och så hade filmen en gedigen rollista. Det bådade alltså gott med denna remake.



I korta drag utspelar sig filmen under 70-talet där två bröder på varsin sida om lagen ställs öga mot öga. Chris (Clive Owen) släpps ut från fängelset efter ett flerårigt straff. Hans bror Frank (Billy Crudup) är polis och får mycket skit av sina kollegor när han låter Chris bo hos honom. Han fixar även ett jobb åt sin bror. Men Chris är inte nöjd. Han vill inte ta skit från någon och snart lockar en gammal kontakt med ett jobb som ger snabba och bra pengar.



Samtidigt har Frank precis satt dit en misstänkt brottsling som går under namnet Scarfo (Matthias Schoenaerts). Scarfos tjej är Vanessa (Zoe Saldana) som Frank tidigare haft ihop det med, vilket gör läget spänt dem emellan. Chris å andra sidan besöker sina två barn som bor med hans ex Monica (Marion Cotillard) som prostituerar sig. Chris träffar dock en annan tjej i form av Natalie (Mila Kunis) på sitt nya jobb och blir förälskad. Mitt i allt har Chris och Franks far Leon (James Caan) opererat bort ena lungan och försöker få sina två söner att inte bete sig som två tioåringar.



Det här är en karaktärsdriven film där samtliga karaktärer får det utrymme som krävs för att skådespelarna inte ska kännas bortkastade. Och alla gör de bra ifrån sig. Ok, det är väl i så fall Matthias Schoenaerts som inte får det utrymme han borde få med tanke på hans potential. Det lär ha varit Marion Cotillard som talade gott om honom till sin pojkvän Guillaume Canet efter att de två spelade mot varandra i Rust and Bone (2012).



Även om filmen saknar lite udd så är den aldrig direkt tråkig och det hela flyter på bra. Man önskar bara att filmen haft en tätare stämning och inte "bara" haft bra karaktärer och stabila prestationer. En film med liknande upplägg, fast som utspelar sig i nutid är annars den något underskattade We Own the Night (2007) där två bröder på varsin sida om lagen ställs mot varandra. Fast det är en bättre film, en mer intensiv film med den där udden som saknas lite här. Intressant nog har den filmens regissör (och manusförfattare) James Gray varit med och skrivit manuset och producerat denna film.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5