
Titel: Frank
Genre: Komedi/Drama
Land: Storbritannien/Irland/USA
År: 2014
Regi: Lenny Abrahamson
I rollerna: Domhnall Gleeson, Maggie Gyllenhaal, Michael Fassbender, Scoot McNairy
Handling: En ung wannabe-musiker, Jon, tar sig vatten över huvudet när han går med i ett excentriskt band lett av den hemlighetsfulle Frank som aldrig verkar kommer ut ur sitt papier-maché-huvud, och hans skrämmande sidekick Clara.
Omdöme: När man har en film som handlar om ett musikband så är musiken en viktig ingrediens. I det här fallet bjuds man på en slags alternativ elektronisk/industriell musik som tyvärr inte är särskilt bra. Nu får man främst följa bandet när de beger sig till Irland där de isolerar sig i flera månader i en stuga för att försöka hitta sitt sound. Man tycker bandet borde veta vad deras sound är redan innan de tar sig till Irland.

Unge Jon (Domhnall Gleeson) kan spela keyboard och försöker skriva låtar, men är inte särskilt bra. Av en slump får han chansen att komma med i ett band som omgående behöver någon på keyboard då den senaste keyboardisten blivit inlagd på mentalsjukhus. Snart visar det sig att han inte är den enda i bandet som behöver eller har uppsökt mentalsjukhus...

Bandet består av amerikanerna Don (Scoot McNairy), Clara (Maggie Gyllenhaal) och sångaren/frontfiguren Frank (Michael Fassbender), samt två fransoser i form av Baraque och Nana. Don verkar snäll och är den som tagit in Jon i bandet, men han lider av depression och har en skev bild av vad ett förhållande ska gå ut på. Clara är allmänt hotfull mot Jon och verkar beskyddande av Frank. Och så har vi Frank som bär ett stort papier-maché-huvud - hela tiden. Jon ser dock upp till Frank vars musikaliska begåvning imponerar på honom.

Det kändes som filmen aldrig riktigt ledde någonvart. När man var på Irland puttrade det på och man förstod att bandet försökte hitta rätt väg med sitt sound. Och när Jon dokumenterade det hela, la upp det på YouTube och Twitter, samt förde dagbok där allt fler fans blev nyfikna på gruppen, kände man att filmen skulle ta nästa steg när de begav sig till USA för en spelning. Men här blir det inget av det hela. Musiken blir inte bättre, bandet kommer ingenvart och hela resan har inte gett något. Frank är dock en skön karaktär och det är en udda idé att låta honom gå runt med sitt stora huvud hela tiden.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0
Jag tyckte första kvarten av filmen var riktigt bra men den blev den precis som du skriver, puttrig och ledde aldrig någon vart. Frank som filmfigur är dock väldigt snygg, han gör sig på affischer ;)
SvaraRaderaFiffi: Ja, jag håller med. Det blev för långdraget där i stugan och sen rann det bara ut i sanden när de kom till USA. Men Frank är skön, både som karaktär och på posters :)
Radera