The Trip to Italy

Titel: The Trip to Italy
Genre: Komedi/Drama
Land: Storbritannien
År: 2014
Regi: Michael Winterbottom
I rollerna: Steve Coogan, Rob Brydon, Rosie Fellner, Claire Keelan

Handling: Steve Coogan och Rob Brydon är tillbaka med en ny frodig matresa, denna gång utforskar de det vackra Italien. Under denna Italien-resa ska det ätas gott, njutas av de fina platserna och så klart imitera kända skådespelare.

Omdöme: I den första filmen The Trip (2010) tog sig Steve Coogan och Rob Brydon runt norra England för att där besöka lyxkrogar under en vecka. Denna gång bär det av till Italien. Historien behöver inte lång tid på sig att bygga upp något utan hastigt och lustigt sitter våra två vänner i sin hyrbil och kör runt det pittoreska Italien för att åter besöka lyxkrogar och njuta (nåja) av varandras sällskap.



Det blir helt klart mer av samma vara som i den första filmen. Skillnaden är följande: Platserna de besöker är klart trevligare här då Italien är mer inbjudande än England. Det hela utspelar sig i fint väder medan det i den förra filmen var grått och trist brittiskt väder. Man har lite mer handling här, en riktning som gör att det inte känns lika improviserat på både gott och ont. Steve och Rob smågnabbas inte lika mycket här som i den första filmen, vilket är synd för det var en av sakerna jag gillade i den. Och så känns det som mer fokus läggs på Rob i denna då det är han som har saker på gång, vilket var intressant.



Det hela känns något upprepande om man sett den första filmen. Man får helt enkelt mer av samma vara, förvisso med snyggare förpackning som gör en del. Det händer egentligen inte så mycket utan det känns mest som två vänner som är ute och reser en vecka och bara är. Det är egentligen inte helt fel och man önskar mest att man själv vore i deras kläder och fick njuta av platserna och (en del av) maten. Man tänker också tillbaka på egna liknande resor man gjort och då kan man tycka att de kunde få med ännu mer av hur det är att vara ute och resa. Nu är det ju inte riktigt det filmen handlar om, men det kunde blivit ännu bättre om man fått med mer av den varan.



När det kommer till imitationerna så är det inte så mycket nytt man bjuds på. Visst kör man lite kort med Tom Hardy och Christian Bale, men det är inte särskilt kul i ärlighetens namn. Michael Caine är fortfarande den de lyckas bäst med och den jag skrattar mest åt. Hugh Grant är också lyckad då Rob påminner en del om honom när han imiterar honom. Dustin Hoffman är inte heller helt fel. Ungefär på samma nivå som den första filmen. Denna har en mer polerad yta, men är inte lika rolig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8