The Trip

Titel: The Trip
Genre: Komedi/Drama
Land: Storbritannien
År: 2010
Regi: Michael Winterbottom
I rollerna: Steve Coogan, Rob Brydon, Margo Stilley, Ben Stiller

Handling: Komikerparet Steve Coogan och Rob Brydon spelar sig själva och drar under en vecka fram mellan lyxkrogarna på den brittiska landsbygden.

Omdöme: Efter att Steve Coogan blivit tillfrågad av en tidning att åka till landsbygden i norra England och besöka diverse lyxkrogar, är det tänkt att han ska åka med sin amerikanska flickvän Mischa. Men när hon hastigt och lusigt åker hem till USA måste han hitta en ersättare. Efter flera återbud ringer han till slut lite motvilligt till sin gamle vän Rob Brydon. Det finns en anledning till varför Steve ogärna spenderar för mycket tid med Rob - och vice versa.



Vädret är typiskt brittiskt. Det är grått och trist, höst på gränsen till vinter. Steve och Rob bilar från London mot lugnare platser för att äta gott (eller åtminstone lyxigt) och ta in på diverse trevliga mindre hotell längs vägen. Steve har stundtals tankarna på annat håll då han ringer till Mischa, men det är uppenbart att den relationen håller på att rinna ut i sanden. Plus att hon känns som hälften så gammal som 44-årige Steve. Att Steve sen stöter på i princip varje kvinna han träffar under resans gång känns inte direkt seriöst.



Filmen saknar ett manus. Det är nämligen en hel del improvisation och det är inget fel i sig. Dock känns det som filmen hade behövt en starkare story då det nu blir många tillfällen där det inte leder någonvart och där vissa skämt mjölkas för mycket. Däremot är många av de improviserade scenerna och konversationerna mellan Steve och Rob njutbara. De båda gillar att imitera kända skådespelare och Rob har svårt att hålla sig borta från de olika rösterna vad det än gäller. Detta irriterar Steve, men för tittaren är det kul, vissa gånger riktigt kul.



Det jag tar med mig från filmen är utan tvekan några av imitationerna som är klockrena. Favoriten är utan tvekan den av Michael Caine som får mig att skratta varje gång. Roligt nog är just imitationen av Caine ett återkommande inslag och funkar varje gång. Några andra som imiteras är Anthony Hopkins, Al Pacino, Sean Connery, Hugh Grant och Woody Allen. Alla har de något som får en att dra på smilbanden, men Caine tar priset. Filmen hade inte varit vad den är utan dessa scener eftersom den alltså inte har mycket till handling. Helt ok för stunden.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0