Apocalypse Now

Titel: Apocalypse Now
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1979
Regi: Francis Ford Coppola
I rollerna: Martin Sheen, Marlon Brando, Robert Duvall, Dennis Hopper, Harrison Ford, Laurence Fishburne, Scott Glenn, Frederic Forrest

Handling: Saigon under det pågående Vietnamkriget. På ett hotellrum i staden befinner sig kapten Willard som berusar sig i väntan på sitt nästa uppdrag. Han hämtas till den amerikanska arméns högkvarter i staden, där han får i uppdrag att bege sig uppför floden till Kambodja. Här härskar sedan en tid en galen amerikansk överste vid namn Kurtz. Willard måste till varje pris döda Kurtz.

Omdöme: Vare sig man ser filmen för första gången eller gör återbesök så bjuds man på en unik filmupplevelse. Det är svårt att vara beredd på vad man kommer att få se, trots att man sett den tidigare. Det känns så äkta samtidigt som det hela känns som en dröm - snarare mardröm. Det drömlika stadiet skapas inte minst av berättarrösten som kapten Willard (Martin Sheen) står för. Men en rad andra faktorer spelar in.



Min absoluta favoritprestation/karaktär i filmen är utan tvekan Robert Duvall i rollen som överstelöjtnant Bill Kilgore. Han stjäl showen under tiden han är med. Willard träffar på honom när han fått sitt uppdrag och ska få hjälp att ta sig uppför floden till Kambodja. Kilgore är en udda jäkel som inte låter något komma i vägen för honom och hans vilja att se några av sina män få surfa. Det är nästan så det går över gränsen vissa gånger med vad männen hittar på under filmens gång och Kilgore är en av dem. Men på något sätt håller man sig precis på rätt sida om linjen och får det att funka. Man kan säga att de måste hitta på en massa galenskap för att orka utstå detta helvete på jorden.



Något som känns väldigt skönt med filmen är att karaktärerna som kommer och går under filmens gång alla känns genuina. Många gånger i krigsfilmer ska man spänna musklerna och introducera karaktärer på ett något krystat sätt. Inte här. Dessutom bjuds man på flera kända namn i rollerna, stora som små. Alla har de viktiga roller att spela, men det känns som de lämnat sina egon hemma och verkligen haft samma inställning till projektet som dess regissör, Francis Ford Coppola.



Francis Ford Coppola hade utan tvekan sin storhetsperiod under 70-talet. Efter The Godfather (1972), The Conversation (1974) och The Godfather: Part II (1974) kom denna "lilla" film som nog tog musten ur honom. För tittar man på hans karriär efter den här filmen ser man att inget kommer i närheten. Det tog nästan tre år för honom att klippa ihop den. Som de flesta vet kom det år 2001 en Redux-version som var nästan en timme längre.



Personligen har detta aldrig varit någon favoritfilm eller ens en favorit inom krigsfilm. Med det sagt är det inget snack om att det är en riktigt bra film, fantastisk på många sätt och vis. Filmens första två timmar är genomgående bra, inget snack om saken. Scenerna längs floden är på topp. Man känner spänningen i luften och allt är bäddat för en minnesvärd final.



Tyvärr är det den sista halvtimmen när Willard kommer fram till Kurtz (Marlon Brando) som jag har svårt för. Här blir det väldigt segt och svagt för egen del. Vansinnet får liksom ett ansikte och jag gillar inte vad jag får se. Tyvärr blir det inte mer än en svag fyra med tanke på att den avslutar så svagt. Resan dit är dock till belåtenhet, minst sagt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.5