Chappie

Titel: Chappie
Genre: Action/Sci-Fi/Komedi/Thriller
Land: USA/Mexiko
År: 2015
Regi: Neill Blomkamp
I rollerna: Sharlto Copley, Dev Patel, Hugh Jackman, Sigourney Weaver

Handling: Precis som vilket barn som helst som kommer till vår värld så påverkas det av sin omgivning. Det är likadant för Chappie. Det enda som skiljer Chappie från övriga är att han är en robot. En robot som kan precis som vilken individ som helst tänka och känna och som kommer att ändra människors syn på robotar för all framtid.

Omdöme: Med sin tredje långfilm återgick Neill Blomkamp till sina rötter och hemlandet Sydafrika. Efter hans mindre lyckade (men ändå ok) försök i Hollywood med Elysium (2013), känns det som han tagit ett steg tillbaka till formeln som funkade så bra i District 9 (2009). En hel del är faktiskt snarlikt, även om det den här gången inte är lika bra på flera plan.



I korta drag går historien ut på att Sydafrika, och i synnerhet Johannesburg har problem med kriminalitet och inte minst mord. Uppfinnaren Deon Wilson (Dev Patel) på företaget Tetravaal har tagit fram den framgångsrika polisroboten som skyddar staden. Den pratar förresten exakt som Peter Weller gjorde i RoboCop (1987), vilket inte kan vara en slump. En kollega till honom, Vincent Moore (Hugh Jackman) har uppfunnit en större, kraftfullare men också mer otymplig robot/maskin som kan styras av en människa. Men p.g.a. succén med robotpoliserna har hans projekt lagts på hyllan då företagets VD Michelle Bradley (Sigourney Weaver) inte lyckats övertala polisen om att köpa enheterna.



När så ett gäng kriminella blir skyldiga en stor summa pengar till en ökänd gangster, kommer de på planen att kidnappa Deon och med hjälp av honom styra över robotpoliserna. Deon som jobbar på ett nytt, intelligent system för robotpoliserna, tvingas nu hjälpa det kriminella paret Ninja och Yo-Landi. Det får bli den förstörda polisroboten han tänkt testa sitt nya program på som får bli parets lekkamrat, eller "baby". Han får namnet Chappie. Kruxet är bara att Chappie är som ett stort barn som måste lära sig allt från grunden. Ninja och Yo-Landi vill sen ta hjälp av Chappie för att utföra ett farligt värdetransportrån.



Om man börjar med huvudkaraktärerna så får givetvis Chappie störst utrymme. Sharlto Copley står för rösten och spelar roboten med hjälp av motion capture. Det är lite svårt att värdera en sådan prestation, men han gör inte bort sig. Däremot finns det ett stort störningsmoment med hans karaktär. Det blir för mycket "getto" över honom då han lär sig/inspireras av sina "föräldrar" Ninja och Yo-Landi. Dessutom försöker man slänga in för mycket skämtsamheter kring Chappie, något som går lite för långt (inte minst med gettostilen).



Dev Patel, som slog igenom med Slumdog Millionaire (2008) får en klart större roll än Hugh Jackman, något som överraskar mycket. Överhuvudtaget är det en gåta varför Jackman spelar den roll han spelar. Han är med för lite och det är egentligen bara mot slutet han får lite betydelse. Men rollen hade kunnat och borde nog ha spelats av någon annan, utan tvekan.



De två "intressantaste" karaktärerna är annars Ninja och Yo-Landi. De spelas av - Ninja och Yo-Landi, två artister som ingår i bandet "Die Antwood". Förutom att i princip spela sig själva står de även för ett par låtar i filmen, något jag misstänkte under filmens gång då hon har en väldigt distinkt röst. Hon låter nämligen lite som Jennifer Tilly i Bound (1996). De två må inte vara de bästa skådespelarna, men fyller sin funktion. Dock blir det lite för mycket getto över det hela som alltså smittar av sig på Chappie. Det hade man definitivt velat vara utan.



En av filmens styrkor ligger i den bra och annorlunda musiken av Hans Zimmer. Den må inte nå upp till hans magiska musik till Interstellar (2014), men ändå genomgående mycket bra som sätter tonen för många scener. Filmen blir i sina bästa stunder lik tidigare nämnda District 9 och det är skönt att den är mer lik den än Elysium.



Det må inte vara en strålande film, men personligen hade jag förväntat mig en rakt igenom lättsammare film. Nu blir det gott om lättsamheter (som man gärna hade fått tona ner), men även en mörk sida jag inte direkt hade förväntat mig. Det är också då filmen blir som bäst. Underhållande till stora delar och klart välgjord. Bara man inte förväntar sig en storfilm (för den känns faktiskt inte så stor) så funkar den.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3