Titel: Hearts of Darkness: A Filmmaker's Apocalypse / En filmares vånda: Coppolas Apocalypse
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 1991
Regi: Fax Bahr & George Hickenlooper
Handling: Dokumentär som berättar hur Francis Ford Coppolas "Apocalypse Now" drabbades av väldiga problem med manus, budget och skådespelare, vilka nästan förstörde den välkände regissörens karriär.
Omdöme: Efter att nyligen ha sett om Apocalypse Now (1979) - vilket kändes som ett måste innan man tog sig an denna dokumentär - var det skönt att få en inblick i hur det hela egentligen gick till. Mycket av det jag känner när jag ser filmen bekräftas också av dokumentären.
Att Harvey Keitel var rollsatt i huvudrollen som Willard och sedan ersattes efter en veckas filmande kändes konstigt. Det förklaras inte varför beslutet togs, men som jag förstått det kände Francis Ford Coppola att han inte fick fram det han ville ur karaktären. Istället gick rollen till Martin Sheen som inte var i någon vidare form (fick senare hjärtattack som höll honom borta från inspelningen i flera veckor). För inledningsscenen på hotellrummet drack han sig ordentligt full på riktigt, men Coppola fortsatte filma och i stort sett provocerade och i princip förnedrade honom. Här insåg nog Coppola att han hade hittat rätt. Samtidigt förstår man som tittare att han var villig att gå över lik för att göra den här filmen. En film han till stor del finansierade själv.
Det var en allt annat än enkel inspelning på Filippinerna, som agerade som Vietnam. Francis hustru Eleanor Coppola var satt av sin make att dokumentera produktionen åt produktionsbolaget. Detta då han ville slippa utomstående personer som skulle störa honom. Det är även hon som agerar berättarröst här med hjälp av dagboken hon förde. Med sig hade de sina tre barn, däribland lilla Sofia Coppola 4 år gammal.
Något som framgår väldigt tydligt med dokumentären är speciellt två saker. Den ena är att spriten och drogerna flödade fritt under inspelningen. Flera av skådespelarna talar om det, andra märker man måste ha varit påverkade av det ena eller det andra. Att Francis Ford Coppola inte skulle vara en av dem finner jag som stört omöjligt. Allt tyder på det. Inte minst att en regissör nog inte skulle tillåta missbruket om han själv inte var en del av det.
Det tar oss till den andra saken. Han visste inte hur han skulle avsluta filmen på, något som jag tycker är väldigt tydligt i filmen som tappar avsevärt under den sista halvtimmen. Coppola ville inte filma slutet som manusförfattaren John Milius skrivit (som lät bättre i mitt tycke) utan ville ändra det. Problemet var att han inte visste hur han skulle skriva om slutet. Han gjorde många försök, men till slut blev det hela improviserat och han erkänner här själv att det inte funkade. Överhuvudtaget känner man att Coppola är lite "all over the place". Om det var droger, pressen eller annat som fick honom att förlora kontrollen låter jag vara osagt.
Som dokumentär fyller den helt klart sin funktion. Den är informativ, lägger korten på bordet och berättar en hel del intressanta saker om produktionen som man funderat på när man sett filmen. Det må inte vara någon vacker dokumentär, men den bjuder på vad man önskar av en sån här dokumentär. Den berättar även något jag misstänkt med Francis Ford Coppola och det är att han här förlorade förståndet och förmågan (alternativt lusten) att göra film på absolut toppnivå igen.
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.2
---
Tycker vi lika? Hoppa över till Henke och Jojjenito och läs vidare.
Asch, jag hann inte med att se Apocalypse Now inför denna. Men eftersom jag sett den filmen en 4-5 gånger har jag ganska bra koll på den i alla fall.
SvaraRaderaJag tycker att dokumentären var intressant och jag uppskattade framför allt Eleanors film. Kul att få se och höra Coppola och fler uttala sig när det begav sig.
Men överlag tycker jag inte att denna dokumentärfilm sticker ut över mängden.
Henke: Personligen tyckte jag det var A och O att jag såg filmen inför denna dokumentär. Speciellt som jag inte hade sett den på väldigt länge. Flera av mina tankar och frågor besvarades och det gjorde att jag tyckte den fyllde sin funktion och mer därtill.
RaderaJust det, jag glömde nämna i min text att det hade med sig sina barn också.
SvaraRaderaHaha, du verkar nästan arg på Coppola för att han f*ckade upp slutet. ;)
Återigen, ett bra val av film!
Jojjenito: Ja, barnen får man inte glömma. Inte minst lilla Sofia som ju senare gick i pappas fotspår och gjorde en av mina favoritfilmer - Lost in Translation.
RaderaDu har rätt. Jag gillar filmen mycket fram till slutet som han helt enkelt inte visste vad han gjorde med. Var skönt att dokumentären fastslog detta. Han borde bara ha kört på vad manuset hade. Men det är klart, det är regissörens rättighet att ändra om han inte har "the feeling". I det här fallet var det skillnaden mellan en riktigt bra och en bra film, i mitt tycke.