Kikujiro

Titel: Kikujirô no natsu / Kikujiro / Kikujiros sommar
Genre: Drama/Komedi
Land: Japan
År: 1999
Regi: Takeshi Kitano
I rollerna: Takeshi Kitano, Yusuke Sekiguchi, Kayoko Kishimoto, Rakkyo Ide

Handling: Nioårige Masao bor hos sin mormor och drömmer om att få återförenas med sin mor som enligt mormor bor och jobbar på annan ort. När sommaren kommer är Masao den ende som blir kvar i stan av sina kompisar. Mormors påstridiga granne tycker synd om Masao och beordrar sin man att ta honom till hans mamma. På sin resa genom Japan tillsammans med den excentriske mannen upplever Masao under några dygn sitt livs sommar.

Omdöme: Japansk film kan vara lite krånglig ibland. Eller så kan det åtminstone kännas. Det känns lite lättare med koreansk film. Men det kan också bero på att man sett mer koreanskt än japanskt när det kommer till modern film. Jag hade tidigare sett ett par filmer av och med Takeshi Kitano, främst gangsterfilmer. Här väntade något lite annat. Kanske något likt favoriten och Oscarsvinnaren Kolja (1996) mån tro?



Lille Masao (Yusuke Sekiguchi) bor hos sin mormor. Hans far är död och enligt mormor jobbar hans mamma i en annan stad för att tjäna pengar. Eftersom skolan är slut och sommaren sparkat igång har han ingen att vara med då alla hans vänner åkt bort. Då beslutar han sig för att bege sig till sin mamma - på egen hand. En av mormors vänner får syn på Masao och när hon får reda på hans planer beordrar hon sin man (Takeshi Kitano) att följa med Masao för att hitta mamman.



Det blir till en road movie av det hela när Masao och mannen tar sig över hela landet och träffar på olika människor på vägen. Mannen är inte van vid barn och är dessutom lite egen, så resan blir därför inte riktigt som Masao hade tänkt sig. Det kommer bli en berg- och dalbana för honom, men en sak är säker - han kommer aldrig glömma den här sommaren.



Filmens svagheter? Tycker filmen är lite för lång med sina två timmar, speciellt med tanke på att en del känns som ren utfyllnad under filmens andra halva. När de två är i rörelse händer ju åtminstone något. Man är då på väg mot nya äventyr och träffar nya människor. Men när de stannar upp, vilket de inte minst gör med de två motorcykelkillarna och konstnären under den sista halvtimmen, ja då blir det lite segt. Gillar inte heller de två-tre mardrömmarna som mest bjuder på teater.



Om man istället ser på styrkorna så är det framförallt två saker jag gillar lite extra. Musiken är genomgående bra och tillför en hel del på egen hand. Som vanligt är det viktigt med bra musik och det får man alltså här. Det andra jag gillar är den gemytliga atmosfären man bjuds på. Många gånger är det en varm och rolig historia man får följa som gör en glad och även lite ledsen.



Det är med lite blandade känslor jag tar mig igenom filmen. Den inger en hel del hopp inledningsvis när Masao ska på sitt äventyr och även när han är på väg med mannen (Kitano) så finns det en del guldkorn. Tyvärr räcker det inte hela vägen då man alltså får för många utfyllnadsscener. Kanske är det så att det handlar lite för mycket om Kitano som håller låda och inte om pojken som gör att det saknas något. Jag tycker fortfarande det är en fin liten film och de bästa partierna tar jag med mig. Men den når inte upp till någon Kolja-nivå.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.9

---

Spännande att se vad Henke och Jojjenito tycker om filmen.