Titel: Nattevagten / Nightwatch/ Nattvakten
Genre: Rysare/Thriller
Land: Danmark
År: 1994
Regi: Ole Bornedal
I rollerna: Nikolaj Coster-Waldau, Sofie Gråbøl, Kim Bodnia, Ulrich Thomsen
Handling: Martin tar ett extrajobb som nattvakt på ett bårhus. Men några skrämmande händelser inträffar och snart jagas Martin av både polisen och en mördare.
Omdöme: Av någon anledning hade jag fått för mig att detta var en norsk film, förmodligen för att namnet Ole Bornedal (regissören) lät mer norskt än danskt. Men det är alltså en dansk film och där vet man att man oftast bjuds på kvalité. Några år senare fick filmen en amerikansk remake i och med Nightwatch (1997) med samma regissör och Ewan McGregor i huvudrollen. En remake jag såg för länge sen och inte alls minns för att jämföra med detta original.
Den inledande halvtimmen bjuder på en klart lovande början. Unge Martin (Nikolaj Coster-Waldau) har fått jobbet som nattvakt på det lokala bårhuset och ser sin chans att där kunna plugga i lugn och ro. Men givetvis blir det allt annat än lugnt för Martin som tycker sig se och höra saker per omgående. Här lyckas filmen fint bygga upp en krypande stämning och man undrar vart det ska sluta.
Efter inledningen blir handlingen lite för lätt att genomskåda där man känner vad som är på gång innan det händer. Med det sagt finns hela tiden den där stämningen där på bårhuset och ett plus med filmen är att man slänger in en sidohistoria. Denna sidohistoria går ut på att Martin tillsammans med sin bäste vän Jens (Kim Bodnia) kör en slags lek där de utmanar varandra att göra saker de normalt sett inte skulle göra eller våga. Jens visar sig vara något galen medan Martin är mer städad, men dras in i detta spel och börjar tappa kontrollen.
När filmen börjar gå mot sin upplösning har man etablerat att man inte ska vara så säker på att allt är som det verkar. Är det Martin som ser saker som inte finns? Är det hans vän Jens som är i farten med deras spel? Eller finns det någon annan, en mördare som vill göra livet surt för Martin?
Filmen blir ganska brutal och blodig, något jag inte direkt hade förväntat mig. Det känns aldrig direkt överdrivet eller tillrättalagt, men ändå blir man inte helt tillfredsställd mot slutet när upplösningen kommer. Man bjuds helt enkelt inte på något direkt nytt vad gäller hur man avslutar det hela på. Vägen dit är inte så tokig och jag gillar att filmen lyckas med den kusliga atmosfären när Martin går sina ronder, ensam som han är om natten. Eller är han?
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.4
En av dom ruggigaste bioupplevelserrna hittills i mitt liv.
SvaraRaderahttp://www.fiffisfilmtajm.se/skrackfilmsvecka-tre-om-en-nordisk-skrack/
Fiffi: Ja, den var faktiskt ruggigare än väntat. Den fick till den biten bra.
RaderaEn mycket ryslig film vad jag minns som visar att danskarna kan där svenskarna misslyckas
SvaraRaderafilmitch: Håller med, det är inte många svenska filmer som lyckas skapa samma ryslighet som denna. Synd bara att den inte avslutar lite starkare.
RaderaInte sett, inte sugen
SvaraRaderaHenke: Nej, jag vet att du inte var så sugen på den när jag nämnde den som potentiell gemensam film ;)
RaderaAha, var den med i diskussionerna. Hehe, hade redan glömt det!
RaderaHenke: Jag nämnde den åtminstone när vi skulle välja gemensamma filmer. Men det var inget toppalternativ för egen del heller.
RaderaMinns den liksom Fiffi och Filmitch som riktigt bra och läskig men då är den iofs osedd sedan den gick på bio. Däremot hade jag inget minne av att det var Nikolaj som spelade huvudrollen...
SvaraRaderaSofia: Kan tänka mig att den skulle sätta sina spår om man hade sett den på bio, ovetandes om att det skulle bli en så pass tät liten dansk film. Själv hade jag sett remaken först (för länge sen), men denna är väl bättre (minns för lite av remaken, vilket inte är ett gott tecken).
Radera