Nil by Mouth

Titel: Nil by Mouth
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 1997
Regi: Gary Oldman
I rollerna: Ray Winstone, Kathy Burke, Charlie Creed-Miles, Laila Morse

Handling: Raymond, hans fru Val och hennes bror Billy bor i ett arbetarklassområde. Billy missbrukar droger och till slut sparkar Raymond ut honom.

Omdöme: Detta är en brittisk arbetarklassfamilj med sin skara problem och man bjuds på gott om misär. Raymond (Ray Winstone) är alkoholiserad och våldsam. Vad han jobbar med (om han jobbar) framgår inte. Hans fru Val (Kathy Burke) är gravid med parets andra barn. Hennes yngre bror Billy (Charlie Creed-Miles) har allt större problem med sitt drogmissbruk, vilket skapar problem då han ofta kommer förbi hemma hos Raymond och Val. Billys missbruk finansieras för det mesta av mamma Janet (Laila Morse, äldre syster till Gary Oldman) som vill sin son väl och har svårt att säga nej när han ber om hjälp.



Om man läser på lite om filmen så framgår det att detta är en väldigt personlig film av Gary Oldman. Han har både gjort regidebut och skrivit manuset. Ett manus som lär baseras på hans egen uppväxt. Dessutom är det tillägnat hans far. Utan att själv ha varit med om en liknande familjesituation känns det hela väldigt autentiskt. Nästan lite för autentiskt. Det är ingen trevlig bild som målas upp.



Tankarna går delvis till Mike Leigh och några av hans filmer om vanliga britter (som dock brukar ha glimten i ögat). Skillnaden är att det här handlar om en trasig familj med våldsinslag och drogmissbruk. Det är en väldigt dyster och grå film som inte bjuder på mycket hopp. Det största problemet är att den känns för lång för sitt eget bästa. När filmen grottar ner sig i Billys missbruk leder historien ingenvart. Dock tar filmen en liten vändning när fokus istället skiftar till Raymond och Val. Men även här känns det som Oldman haft lite svårt för tempot och att trimma vissa scener som blir för utdragna.



Prestationerna håller genomgående en hög standard. Man märker att Oldman litar på sina skådespelare och de levererar med mycket dialog och långa tagningar. Ray Winstone må vara det mest kända namnet och har en våldsam karaktär att jobba med, men alla andra är minst lika bra, inte minst Kathy Burke. Sen är det intressant att Oldman fått hjälp att producera filmen av en viss Luc Besson, förmodligen som tack efter samarbetet på Léon (1994) och The Fifth Element (1997).

4 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.4