Nixon - Director's Cut

Titel: Nixon
Genre: Drama
Land: USA
År: 1995
Regi: Oliver Stone
I rollerna: Anthony Hopkins, Joan Allen, James Woods, Ed Harris, Bob Hoskins, E.G. Marshall, David Hyde Pierce, Mary Steenburgen, J.T. Walsh, Powers Boothe, Larry Hagman, Dan Hedaya

Handling: Richard Nixon är en av vårt århundrades mest omskrivna personer. Trots detta förblir han en gåta för många - hans motiv, beslut och uppförande var ofta förvånande. Richard Nixon, USA:s 37:e president, var en man som nådde livets högsta toppar och djupaste dalar. Nixons karriär var anmärkningsvärd, särskilt med tanke på att han kom från mycket enkla förhållanden. Han blev kongressman vid 33 års ålder, senator vid 37 och vicepresident vid 39. Han förlorade presidentvalet 1960 (mot John F. Kennedy), men gjorde en strålande comeback 1968. Då blev Richard Nixon USA:s president.

Omdöme: Ett par år innan Oliver Stone kom med denna film om Richard Nixon gjorde han en annan "presidentfilm" - JFK (1991). Han fullbordade sedan sin "president"-trilogi med W. (2008), men den är svagare och inte lika seriös som JFK och Nixon.



Director's Cut-versionen som jag tog mig an är på hela 212 minuter, alltså 3.32 lång och 20 minuter längre än originalversionen. Man kan inte påstå att det är en film som inte känns lång. Samtidigt har den en hel del på gång och går verkligen på djupet. Man får bl.a. tillbakablickar till när Nixon var liten med sina bröder och föräldrar. Hur han försökte göra sig ett namn inom politiken, men hamnade i skuggan av bröderna Kennedy innan han fick en ny chans att äntligen bli president 1968.



Största delen av filmen behandlar givetvis tiden då han var president och inte minst Watergate-skandalen som han alltid kommer bli ihågkommen för med smeknamnet "Tricky Dick". Anthony Hopkins spelar Nixon och även om han utseendemässigt inte riktigt känns rätt och inte alltid pratar som Nixon gjorde, så gör han en helgjuten insats. Det känns som han gjort rollen till sin istället för att bara försöka spela Nixon hela tiden. Det är på gott och ont, men efter ett tag vänjer man sig. Däremot föredrar jag Frank Langella som Nixon i filmen Frost/Nixon (2008).



Filmen är fylld med kända ansikten och ingen känns direkt bortkastad eller fel. Joan Allen som presidentfrun är väl den som sticker ut mest och blev tillsammans med Hopkins Oscarsnominerad för sin roll. En man hade velat se mer av var Ed Harris som hade en lite för liten roll. Samma sak med Larry Hagman, även om han funkade i sin mindre roll som Texas-tuffing (lite av en blinkning till hans roll som J.R. i originalet av TV-serien "Dallas").



Som helhet finner jag det hela helt ok och småintressant, men långt ifrån så fascinerande som det hade kunnat bli. Längden är helt klart ett problem och man känner att det snarare är en biografi om Nixon än något annat. Inget fel i sig, men det saknas något att verkligen greppa tag i. Därför tycker jag t.ex. att JFK (1991) är bättre och mer tillfredsställande. Men även andra politiska filmer som Thirteen Days (2000), och inte minst några intressanta från 60-talet som Advise & Consent (1962) och Seven Days in May (1964) för att nämna några.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.1