Perfect Blue

Titel: Pafekuto buru / Perfect Blue
Genre: Animerat
Land: Japan
År: 1997
Regi: Satoshi Kon
Röster: Junko Iwao, Rica Matsumoto, Shinpachi Tsuji, Masaaki Ôkura

Handling: Mima lämnar idolbandet CHAM för att satsa på en skådespelarkarriär. Detta har större inverkan på hennes liv än hon kunnat ana. Ett före detta fan börjar följa efter henne vart hon än går, den psykiska pressen blir allt hårdare och mardrömmarna allt värre.

Omdöme: Popidolen Mima har bestämt sig för att lämna sin sångkarriär för att försöka sig på en skådespelarkarriär. Hennes roller är till en början små, men hennes problem har bara börjat. Hon upptäcker nämligen att någon lagt upp en hemsida om henne på internet och utger sig för att vara henne. Hennes gamla jag som popidol vägrar släppa taget. Det går så långt att hon ser sitt gamla jag lite överallt. Som om det inte vore nog håller någon på att mörda folk i hennes närhet. Till slut får hon allt svårare att skilja på dröm och verklighet.



Visste inte alls vad som väntade när jag tog mig an denna japanska anime. Blev lite fundersam när tre tjejer uppträder som idolbandet CHAM med ganska smöriga låtar och texter. Men när Mima bryter sig loss för att satsa på en ny karriär som skådespelerska börjar det hända saker. Någon följer hennes varje steg och hon känner sig ständigt iakttagen. När hon av sin agent får reda på att någon lagt upp en hemsida om henne på internet blir hon skräckslagen. Vad är internet för något, undrar hon. Filmen är trots allt från 1997 och internet var nytt för de flesta. En kul detalj tycker jag.



Något filmen lyckas klart bra med är spänningsmomenten som både är nerviga, lite skrämmande och använder tät och stämningshöjande musik. Till en början tycker jag animeringen inte är klockren då man saknar en del detaljer på publiken under filmens inledning. Det är inte lika snyggt som Ghost in the Shell (1995), men det blir ändå snyggt på sitt sätt. Plus att jag gillar hur mardrömslikt det blir längre in.



Själva handlingen blir lite rörig och svår att hänga med i när man får dröm på dröm på dröm. Till det är det Mimas filminspelningar. Man blir liksom lika förvirrad som Mima känner sig. Kan tycka att det blir lite för mycket upprepningar p.g.a. detta grepp med drömmar, även om det för det mesta funkar. Till slut känner man dock att "det bara är en dröm" och då kommer man inte in i filmen fullt ut. Sen bjuds man förvisso på en twist på det hela som funkar, men jag hade personligen velat ha mindre dröm så att man hade känt mer osäkerhet inför vad som egentligen händer.



Även om jag inte blev helt uppslukad av vad jag fick se så är jag glad över att ha sett denna för mig tidigare helt okända film. Jag tackar för tipset av Jojjenito. Det var en annorlunda animerad film jag förmodligen inte hade sett/vetat om annars.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.8