

Titel: Rob Roy
Genre: Äventyr/Drama/Action
Land: Storbritannien/USA
År: 1995
Regi: Michael Caton-Jones
I rollerna: Liam Neeson, Tim Roth, Jessica Lange, John Hurt, Brian Cox, Eric Stoltz
Handling: I de skotska högländerna på 1700-talet försöker Rob Roy leda sin by mot en bättre framtid. Han lånar pengar från den högre adeln för att köpa boskap. När pengarna blir stulna tvingas Rob Roy hitta de skyldiga och ge sig ut i strid.
Omdöme: När en sån här film kommer samma år som storfilmen Braveheart (1995), och dessutom utspelar sig i de skotska högländerna, är det lätt att den hamnar lite i skymundan. Den fick trots allt en Oscarsnominering (Tim Roth för bästa biroll), men det var inget mot Braveheart som fick hela 10, varav den vann fem (inklusive för bästa film). Intressant nog kände jag under filmens gång att det nästan var mer likt sköna The Last of the Mohicans (1992) i sin stil.

Liam Neeson är Rob Roy, eller Robert Roy MacGregor som är hans fullständiga namn. Neeson känns verkligen som klippt och skuren för rollen. Ok, han är från Nordirland, men att spela skotte funkar bättre än jänkare då åtminstone jag då tänker mer på hans brytning. Sen är han lång (1.93) och har helt enkelt det som rollen kräver.

Redan första scenen sätter tonen för vad man kan hoppas på. Rob Roy med sina män är på frammarsch i det härliga skotska landskapet och vi bjuds på stämningsfull musik av Carter Burwell. Filmen har sedan en första tredjedel som puttrar på, men bjuder kanske inte på så värst mycket spänning och äventyr som man hade önskat. Det blir det dock snart ändring på.

Rob Roy visar sig vara väldigt förälskad i sin hustru Mary (Jessica Lange), en svaghet som hans motståndare vill utnyttja. Filmens sista två tredjedelar kommer igång fint och filmen får en mörkare ton ungefär halvvägs in som jag gillar. Det behövs helt enkelt något som kryddar det hela lite extra. Det är lite för snällt innan dess, om än inte dåligt.

Tim Roth i rollen som Archibald Cunningham är utan tvekan filmens behållning. Cunningham är en lömsk person som inte har många vänner. Han slår sig dock ihop med Killearn (Brian Cox) som är en slags rådgivare åt James Graham (John Hurt), Markisen av Montrose. Cunningham är hänsynslös när han vill komma åt Rob Roy och tar till de värsta knepen man kan tänka sig. Han är en sån där "härlig" filmskurk som man sent glömmer och Tim Roth spelar honom på ett skönt äckligt och slemmigt sätt.

Detta visade sig bli en trevlig filmstund. Börjar kanske något trevande, men den kommer sedan igång fint. Den har inga direkt stora slag, men ändå gott om svärdfajter och annat man önskar sig av ett 1700-tals äventyr av det här slaget. Genomgående bra prestationer och karaktärer, även om det hade varit kul med en ondare roll av John Hurt. Regissören Michael Caton-Jones har här gjort en av sina bästa filmer, vilket kanske inte är så konstigt då han är skotte och projektet nog låg honom varmt om hjärtat. Bättre än väntat, en svag fyra.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 6.9
Vill minnas att jag tyckte den här var bättre än Braveheart men skulle behöva se om den back to back för att bli mer säker.
SvaraRaderaSofia: Jag gillar Braveheart mer, men detta var en klart trevlig film som du och Filmitch fick mig att se när ni hade den på era 1995-listor ;) Så tack för det!
RaderaDen ÄR bättre än Braveheart - sanna mina ord.
SvaraRaderaFilmitch: Gillar som sagt Braveheart mer, men detta var en mycket trevlig film som jag är glad att jag tog med i Decennier. Kände till den sedan tidigare, men när du och Sofia hade den på 1995-listan kände jag att den måste ses.
RaderaNå var den bättre än Braveheart då? Haha, ser kommentarerna nu... Soffan och Filmitch... Asså vilka frejdigheter!
SvaraRaderaHenke: Haha, den ska definitivt ses om man gillar den här sortens filmer. Braveheart håller jag dock som den bättre filmen.
Radera