TISDAGS DOK: Anvil: The Story of Anvil

Titel: Anvil: The Story of Anvil
Genre: Dokumentär
Land: Kanada
År: 2008
Regi: Sacha Gervasi

Handling: Steve "Lips" Kudlow och Robb Reiner träffas i tonåren och svär en pakt att "rock together forever". Tillsammans startar de hårdrocksbandet Anvil och framgångarna låter inte vänta på sig. Snart delar de scener med storheter som Bon Jovi och Scorpions. Men vad hände sedan? Medan de andra banden går vidare till framgångsrika karriärer glöms Anvil bort i ett kallt Kanada. En dokumentär om det kanadensiska hårdrocksbandet som i 50-årsåldern vägrar ge upp. En underdogsaga om vänskap, uppoffring och att fortsätta göra det man älskar. En verklighetens Spinal Tap.

Omdöme: Det är något speciellt med dokumentärer om gamla rockband. Det blir oftast en tragikomisk historia man bjuds på, i synnerhet om bandet i fråga inte tillhör de mest välkända och framgångsrika. Det är fallet med Anvil som hade sin storhetsperiod på 80-talet. 30 år senare och två av originalmedlemmarna rockar vidare för att de älskar musiken och att uppträda. Men de har inte blivit rika.



Steve 'Lips' Kudlow är bandets sångare och gitarrist, ansiktet utåt. Han har ett knegarjobb vid sidan av musiken då han måste försörja familjen när musiken inte gör det. Hans bästa vän Robb Reiner (trummor) är som en bror för honom och de två startade bandet i slutet av 70-talet. Nu är de båda 50 år och drömmer fortfarande om att få stå i rampljuset. De är omtyckta och hyllade av de stora banden och har sina hängivna fans, men de har alltså inte blivit rika.



Dokumentären följer Lips och Robb från att de kämpar hemma i Kanada, genom en Europa-spelning som slutar i kaos, till en återförening med en gammal producent i Storbritannien som ska hjälpa dem att spela in deras trettonde album. Lips visar sig ha ett stort hjärta, men har en del problem med humöret. Robb å andra sidan är desto lugnare av de två. Givetvis gnabbas de och tjafsar, precis som bröder.



Tankarna går till en annan dokumentär om ett kanadensiskt rockband nämligen Rush: Beyond the Lighted Stage (2010). Den tycker jag är ännu bättre än denna dokumentär om Anvil, men båda bör ses om man gillar den här sortens dokumentärer och historier om vanliga, hyggliga människor som försöker nå sin dröm. En ärlig inblick i en industri som är stentuff, även för de som haft framgång en gång i tiden. Gillar att man bjuds på en passande avslutning i Japan som liksom sluter cirkeln.



Lite kul att regissören Sacha Gervasi själv var ett Anvil-fan redan på 80-talet och här gjorde sin regidebut. Han gjorde sedan sin långfilmsdebut med Hitchcock (2012)

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.0