Lost River

Titel: Lost River
Genre: Drama/Fantasy/Thriller
Land: USA
År: 2014
Regi: Ryan Gosling
I rollerna: Christina Hendricks, Iain De Caestecker, Saoirse Ronan, Ben Mendelsohn, Eva Mendes, Reda Kateb

Handling: En tvåbarnsmamma sveps in i en mörk och makaber fantasivärld när tonårssonen upptäcker en hemlig väg till en undervattensstad.

Omdöme: Duktige skådespelaren Ryan Gosling har här gjort sin regidebut (dessutom manus). Handlingen kretsar kring Billy (Christina Hendricks), en tvåbarnsmamma som bor i ett slitet hus i ett område som mest består av övergivna hus. Hon vill dock bo kvar då hon älskar huset och hennes barn är uppväxta där. Därför besöker hon banken där den nye bankdirektören Dave (en skön Ben Mendelsohn) förklarar att hon inte har råd att betala av lånet på huset. Han erbjuder henne då ett jobb på en suspekt nattklubb - som han visar sig äga.



Billys äldste son Bones (Iain De Caestecker) stjäl koppar från de närbelägna och övergivna husen. Men han jagas titt som tätt av Bully (Matt Smith) som jagar iväg de som försöker stjäla koppar då han säger att han är ägaren, trots att han är en lika stor tjuv. Bones kommer så småningom nära granntjejen Rat (Saoirse Ronan) som bor hos sin mormor. Rat berättar en dag att det finns en undervattensstad i närheten. Detta då myndigheterna valde att göra om platsen till en reservoar. Det sägs att den närbelägna platsen där Bones och Rat bor är förtrollad p.g.a. detta.



Om man börjar med vad som är positivt med filmen så är musiken ett starkt kort. Den står Johnny Jewel för och han gjorde en del musik till Drive (2011), även om han inte gjorde huvudmusiken. Dock är det helt klart den typen av musik man bjuds på här. Riktigt lyckat. De sista tio minuterna är också starkast. Här får Gosling till de olika elementen bra och historierna strålar samman. Detta gör även att filmen lyfter lite.



Det här är en ganska udda film. Inte jätteudda, men ändå egen. Man kan säga att det är som en blandning mellan Nicolas Winding Refn, främst hans inte helt lyckade Only God Forgives (2013) men även lite från Drive (2011), och David Lynch och hans lite drömlika stämning. Det är inget snack om att det visuella i kombination med musiken skapar något värt att kolla på. Tyvärr är handlingen det svagaste kortet och då klarar inte filmen att nå några vidare höjder. Man sitter mest och tittar på klockan fram till sista tio-femton då den alltså tänder till.



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1