Stockholmsnatt

Titel: Stockholmsnatt / The King of Kungsan
Genre: Kriminalare/Drama/Action/Komedi
Land: Sverige
År: 1987
Regi: Staffan Hildebrand
I rollerna: Paolo Roberto, Quincy Jones III, Camilla Lundén, Liam Norberg

Handling: Filmen som från början var avsedd att visas på alla högstadieskolor i landet för att motverka våld och droger, men som begränsades till stor-Stockholm och blev kultförklarad i vissa kretsar. Paolo spelar sig själv i rollen som killen som var 'Kungen av Kungsan' och som aldrig bangade bråk...

Omdöme: Vad är det här egentligen för något!? Det är en salig blandning av action, kriminalare, komedi, dokumentär, romantik och musikvideo. Filmen är bara runt 45 minuter lång, men man blir inte särskilt förvånad då den inte har mycket till handling eller material för att vara längre än så. Samtidigt är det ett ypperligt tidsdokument som blir så pass underhållande att man lätt blundar (en del) för filmens uppenbara svagheter.



Paolo Roberto var runt 17 år här, en riktig buse med långt hår och med en mörk framtid framför sig. I filmen träffar man även hans riktiga familj med pappa Vincenzo, mamma Ellen och lillebror Ian (som själv verkar ha problem med droger). Framförallt får man följa med när Paolo ränner runt i 80-talets Stockholm, hamnar i bråk, rånar, blir tagen av polisen, men även lite vänskap och kärlek bjuds det på.



En av Paolos vänner i filmen är Quincy (Quincy Jones III) som förutom att ha en roll i filmen även agerar berättare av historien och står för filmens sköna musik. Intressant nog är han son till den legendariske kompositören Quincy Jones och man märker att han själv fått den musikaliska talangen av sin far. När man tittar på Quincy Jones III karriär ser man inte minst att det var han som senare gjorde musiken till den populära tv-serien "The Fresh Prince of Bel-Air" med Will Smith i huvudrollen.



Ok, det här är inte direkt bra om man ska vara ärlig. Ska man ens räkna det som en riktig film? Mer en informationsfilm var det ju tänkt som, även om den nästan hade omvänd effekt då unga snarare blev inspirerade och identifierade sig med Paolo. Det är ju inga skådespelare i rollerna så det blir rent patetiskt dåligt skådespeleri, men på ett komiskt sätt så man får sig gott om skratt. Sen har filmen faktiskt en riktigt skön 80-tals känsla tack vare miljöerna, musiken, modet, frisyrerna och attityden. Därför funkar filmen som ett tidsdokument som är klart underhållande. En svensk kultfilm helt enkelt. Dock väldigt svår att betygsätta...

1 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
2 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 4.4