The Long Good Friday

Titel: The Long Good Friday / Den blodiga långfredagen
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1980
Regi: John Mackenzie
I rollerna: Bob Hoskins, Helen Mirren, Derek Thompson, Pierce Brosnan

Handling: Harold Shand är Londons gangsterkung. Han är på väg att göra upp en storaffär med några mafiosos från USA när någon plötsligt börjar eliminera hans närmaste medarbetare. Vilka står bakom attackerna? Och vad skall Shand göra för att få reda på det?

Omdöme: Det är inte för inte som den räknas bland de allra främsta brittiska gangsterfilmerna. Harold (Bob Hoskins) är en gangsterboss i London. Han håller på att slutföra en stor affär med maffian från New York och återvänder hem till London efter en resa till staterna. Kort efter att han återvänt börjar det hända otrevligheter runt hans organisation. Tillsammans med sin flickvän Victoria (Helen Mirren) och två närmaste män Jeff (Derek Thompson) och Razors (P.H. Moriarty) måste han så fort som möjligt ta reda på vem som ligger bakom. Vem vill förstöra affären han har på gång och vad är motivet?



Med en gång sätter man tonen med den sköna synthmusiken av Francis Monkman. Okänd? Ja, av någon anledning gjorde han endast musik till ytterligare en film (med samma regissör). Detta är framförallt konstigt då musiken blivit hyllad och verkligen passar utmärkt filmen igenom. En orsak kan dock vara att han var med i olika band och därför förmodligen satsade på den karriären istället.



Filmen är fylld med minnesvärda scener. Det är verkligen en explosiv film som säkerligen legat som inspiration åt en som Guy Ritchie. Fast det här är inte lika "tillrättalagt". Karaktärerna är som de ska vara - hårda, elaka och ovårdade. Med ett undantag i form av Helen Mirrens karaktär som är lite mer sofistikerad och den som håller Harold i styr när han låter sina känslor ta över. Mirren lär själv ha gett sin karaktär mer djup så hon inte bara blir en ordinär "gangsterbrud" i mängden, och det funkar bra. Sen får man inte missa Pierce Brosnan i sin första filmroll. En liten roll, men som visar sig ha betydelse för upplösningen.

"I wanna lick every inch of you" - Jeff



Det är en film där det händer en hel del, utan att för den delen bli för rörig eller kännas stressad. I vissa fall händer saker man inte riktigt vet vad de betyder, men snart får man förklaringen. Är det något man kunde gjort bättre så är det runt mitten av filmen då man kunde trimmat ner filmen med kanske tio minuter. Men både innan och efter denna mindre svacka bjuds man på gott om härligheter, sköna scener, dialog och alltså riktigt njutbar musik. Man blir glad när man ser om en film man inte minns så mycket av som visar sig hålla så här fint.



3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7