9/11

Titel: 9/11
Genre: Dokumentär
Land: USA/Frankrike
År: 2002
Regi: Gédéon Naudet, Jules Naudet, James Hanlon

Handling: Dokumentär som egentligen skulle ha blivit om en nybörjare (en "rookie") på en brandstation och hur han klarar av jobbet. Helt plötsligt slutar det med att rookien och brandstationen hamnar mitt i centrum för terroristattacken mot World Trade Center, och hur organiserandet och arbetet går till mitt i detta kaos.

Omdöme: Den 11:e september 2001 minns jag av den enkla anledningen att jag var hemma och läste något om World Trace Center på nätet. Satte på nyheterna och såg hur det ena tornet brann. Kort därefter träffas det andra tornet av ett flygplan. Vad är det som händer? Det kan inte vara sant, tänkte jag. Helt sjukt, men sant.



Det har gått många år sen den dagen, men man glömmer den aldrig. Denna dokumentär är ett måste om man vill se en respektfullt gjord film med i princip endast material av två bröder som hamnade mitt i det hela. De två franska bröderna Gédéon & Jules Naudet höll på att göra en dokumentär om en nykomling (Tony) och hans väg under de nio månader som en ny brandman ska lära sig och bli en "man". De började i juni och runt tre månader senare hade Tony fortfarande inte fått vara med om en riktig brand - så kom 11:e september...



Inledningsvis handlar dokumentären om vad den skulle ha handlat om - Tony och hans vardag på brandstationen. De två bröderna turas om att följa med ut på utryckningar med brandmännen, men det händer inte så värst mycket. Istället får Tony bli en i gänget och lära sig att jobba sig upp med diverse sysslor på stationen. Så följer en av bröderna, Jules med på en rutinutryckning tillsammans med stationens brandchef Pfeifer. Det är en misstänkt gasläcka som ska kollas upp. Så hör de ett flygplan flyga lågt över Manhattan, något som inte hör till vanligheterna. Jules, som bara hade lärt sig filma i ett par veckor och följde med just för att lära sig, lyckas då fånga planet som flyger in i det första tornet.



Vad som följer är en häpnadsväckande inblick i brandmännens tuffa situation och hur de gör allt för att inte bara försöka hjälpa folk ut från byggnaden, utan även att försöka förstå vad det är som händer. De är isolerade från omvärlden, från nyheter och information. De kan bara sköta sig själva och Jules är med och filmar det hela, med tillstånd av Pfeifer som han följer hela vägen - inne i det första tornet.



Det blir inte bara en historia om brandmännen denna dag, utan även om de två bröderna Jules och Gédéon som tror de aldrig mer kommer ses. Jules är trots allt i det ena tornets lobby. Gédéon är med Tony på brandstationen. Tony har lämnats ensam att hålla ställningarna och kan bara se på när nyheterna rapporterar om situationen. Han är maktlös och vill så gärna hjälpa till. Så får han sin chans när en pensionerad brandchef kommer in och tar med honom till WTC-tornen.



Det är väldigt svårt, nej omöjligt att inte bli påverkad av det man tar del av, trots att man sett mycket om 9/11 tidigare. När tornen rasar slängs man in i en surrealistisk mardröm. Något liknande har man kanske sett i en spelfilm, men det här är på riktigt. Samtidigt är det svårt att bedöma en sån här dokumentär. Den är inte "snygg" och använder inte alls någon grafik för att förklara var vem var eller vilken tid allt hände. Detta hade man så klart kunnat ha med och på så vis fått en bättre helhetsbild av vad som händer. Men å andra sidan blir det mänskligare så här. Vad man ser är vad som hände. Det var kaosartat och människor var i chocktillstånd. Därför är det här en kraftfull dokumentär som tack och lov håller sig borta från grafiska bilder på t.ex. offer.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.4