Titel: Un long dimanche de fiançailles / A Very Long Engagement / En långvarig förlovning
Genre: Drama/Krig/Mysterium/Romantik
Land: Frankrike/USA
År: 2004
Regi: Jean-Pierre Jeunet
I rollerna: Audrey Tautou, Marion Cotillard, Jodie Foster, Tchéky Karyo
Handling: Fem desperata män skjuter sig själva för att få komma bort från fronten vid Somme under första världskriget. De döms inför krigsrätt till att lämnas ensamma i ingenmansland, för att dö i korseld. En flickvän till en av männen, erhåller information om sin fästman. Hon bestämmer sig för att ta reda på sanningen om vad som kan ha hänt honom.
Omdöme: Det tog emot en del att sätta sig och se den här filmen. Inte för att det kändes som det skulle vara en dålig film, men kanske lite småseg och utan att bjuda på något nytt. Riktigt så blir det inte. Det blir faktiskt långt ifrån segt och redan under filmens första tio minuter känner man att det här faktiskt kan bli riktigt bra.
Jag hade tidigare endast sett två filmer av regissören Jean-Pierre Jeunet, men hållit mig undan hans Delicatessen (1991) och The City of Lost Children (1995) då de verkar vara lite för surrealistiska och udda för min smak. I den här filmen har man en episk berättelse berättad på ett oftast fartfyllt sätt. Det kändes fräscht hur filmen gick rakt på sak och berättade bakgrunden med de fem männen som skadat sig själva för att komma bort från fronten under första världskriget. Det var inte svårt att komma in i filmen, snarare tvärtom.
Det som överraskade mest var inte att man bjöds på krig eller romantik, detta var väntat. Nej, det var istället oväntat att man skulle bjudas på ett mysterium som blir en central del. Mathilde (Audrey Tautou) är den som luskar i mysteriet då hon vill ta reda på vad som hänt hennes fästman Manech som är en av de fem männen. Hon måste försöka spåra upp de som kan veta vad som hänt. Inte minst blir korsikanskan Tina Lombardi (Marion Cotillard) ett hett spår. Mitt i allt dyker även Jodie Foster upp. Eller är det hon? Visste inte att hon var med, men visst är det hon och hon talar perfekt franska.
Från början till slut bjuder filmen på ett riktigt fint foto. Det är genomtänkt i varje scen och gör att det hela får en nästan drömlik egenskap. Krigsscenerna är även de välgjorda. Och trots att filmen är ganska mörk så har den hela tiden en något lättsam ton som passar och funkar. Dessutom gillar jag när Mathilde liksom sätter upp mål för att få tecken på att fästmannen är vid liv.
Med genomgående bra prestationer, ett mycket elegant foto, en skön blandning av krig, romantik och mysterium samt ett behagligt tempo under filmens två timmar bjuds man på en kvalitetsfilm från topp till tå. Man får inte heller glömma Angelo Badalamentis musik som passar bra och aldrig känns för dominerande som det lätt kan bli i en storslagen film som denna. En av de återkommande melodierna påminner förresten om en av melodierna i Interstellar (2014).
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7
---
Vad tyckte Henke och Jojje om filmen?
Lite lustigt att det tog emot för dig att se filmen då det väl var du som föreslog filmen...
SvaraRaderaJag håller med om din hyllning av det tekniska, fotot, krigsscenerna, musiken, skådisarna. Men tyvärr blev jag aldrig indragen i historien eller engagerad i de älskande parets öde. Totalt sett blev jag underväldigad.
Henke: Sant, det var jag som föreslog filmen då det ändå var en film jag kände att jag måste se. Men just när jag skulle se den tog det emot lite då jag inte riktigt var upplagd för vad jag trodde att jag skulle få se. Den var helt enkelt lite annorlunda än väntat (på ett bra sätt) och därför blev jag positivt överraskad.
RaderaKul att den gick hem! För min del är jag dock mer förtjust i de två andra filmerna som du nämner men den här är riktigt fin, den också.
SvaraRaderaSofia: Kanske att jag tar en titt på de två andra jag nämner, men jag känner att de kan vara lite för udda för min smak.
RaderaOj, lite överraskande att du gillade den så pass mycket, men det är ju mer episk känsla än quirk här och det passar väl dig bättre.
SvaraRaderaAha, Angelo Badalamenti har gjort musiken. Det är aldrig fel.
Jojjenito: Ja, jag blev faktiskt själv lite överraskad att jag gillade den så pass mycket. Men så hade den ett härligt mysterium och bra tempo.
Radera