torsdag 21 maj 2015

Capote



Titel: Capote
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Kanada
År: 2005
Regi: Bennett Miller
I rollerna: Philip Seymour Hoffman, Catherine Keener, Chris Cooper, Bruce Greenwood

Handling: När författaren Truman Capote läser i en tidning om de brutala morden på en familj i Kansas bestämmer han sig för att skriva en bok om det. När han börjar sina efterforskningar blir han så intresserad av mördarna och fascinerad av själva morden att han börjar skriva ner all information han kommer åt.

Omdöme: Philip Seymour Hoffman vann sin första och enda Oscar för rollen som Truman Capote. Denna homosexuella och lite egna författare blev främst känd för sina böcker som ledde till filmerna Breakfast at Tiffany's (1961) och In Cold Blood (1967). Denna film kretsar kring Truman Capotes fascination och arbete med att samla material till sin nya bok "In Cold Blood" om ett brutalt familjemord på landsbygden i Kansas i slutet av 50-talet.



Eftersom jag hade sett In Cold Blood och kom ihåg en del av den, inte minst slutet, så kände man igen sig en del även här. Till en början känns det lite konstigt och komiskt att höra Philip Seymour Hoffman (PSH) prata med sin ljusa stämma. Men efter ett tag blir det snarare Capote som person som blir av intresse. Han blir nämligen lite smått besatt av att få material till sin nya bok. Då måste han bli vän med en av de anklagade mördarna.



Något som blir ganska tydligt med Capote är att han inte direkt framställs som en speciellt sympatisk person. När han lär känna en av de anklagade mördarna, Perry Smith (Clifton Collins Jr.) ser Perry honom snart som sin vän som han kan lita på och öppna upp sig för. Men ju längre tid det går, ju mer känner man att Capote utnyttjar och manipulerar Perry. Det gör att man inte direkt sympatiserar med Capote, något som är viktigt med en huvudkaraktär.



PSH gör en bra prestation och det här är helt klart hans film från början till slut. Själva storyn är inte alls dum, men den skildras bättre i In Cold Blood som ju behandlar själva brottet och lägger fokus på mördarna. Vid sidan av PSH måste man nämna Catherine Keener och Chris Cooper som båda gör vad de ska. Tycker speciellt Cooper kunde fått lite mer att jobba med, men självklart får PSH mest att jobba med.



Avslutningsvis gillar jag filmens 50-tals känsla. Det är en något avskalad känsla med en look som allt som oftast prickar rätt. Det känns liksom äkta och fångar tidseran bra med allt vad det innebär. Däremot lyckas filmen inte riktigt engagera mig fullt ut och en stor anledning till det är att Truman Capote inte är direkt sympatisk. Snarare lite svinig och inte minst självupptagen vilket man framförallt märker när han håller låda på diverse fester.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

2 kommentarer:

  1. Du berör en intressant frågeställning indirekt i din text. Kan en film vara 5/5 med en huvudkaraktär som man inte gillar? Jag menar filmen kan ju fortfarande vara superbra.

    Jag såg filmen före bloggen men jag skulle nog gett den 5/5 vid tiden... Jag kan samtidigt hålla med om att Capote inte är en underbar karaktär. Men han är intressant och PSH är suverän...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Ja, jag vet att du också brukar vara inne på att det är svårt att verkligen gilla en film om man inte gillar en huvudkaraktär fullt ut. PSH är dock klart bra och hans prestation väger upp en del. Filmen som sådan saknar lite för högre betyg för egen del.

      Radera