In My Father's Den

Titel: In My Father's Den / I sanningens spår
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: Nya Zeeland/Storbritannien
År: 2004
Regi: Brad McGann
I rollerna: Matthew Macfadyen, Emily Barclay, Miranda Otto, Colin Moy

Handling: Ett familjedrama tar sin början när Paul, firad krigsfotograf, återvänder till sin hemstad och faderns begravning, efter en evighet i Europa. Han blir kvar lite längre än han först tänkt sig, och blir vän med 16-åriga Celia som intervjuar honom för skoltidningen. Plötsligt försvinner Celia och misstankarna riktas omedelbart mot Paul, också av hans hatiske bror.

Omdöme: Paul Prior (Matthew Macfadyen, som påminner lite om Clive Owen) är den förlorade sonen som återvänder till sitt hemland Nya Zeeland när hans far gått bort. Paul är en hyllad krigsfotograf och tas emot med öppna armar av de flesta i den lilla staden. Men hans bror Andrew (Colin Moy) är inte lika glad över att se sin bror igen. Deras mor är även hon död sen många år tillbaka och Paul påpekar hur lik Andrews hustru Penny (Miranda Otto) är deras mor.



Paul har egentligen bara tänkt stanna några dagar för begravningen, men då deras far lämnat dem ett hus i sitt testamente bestämmer han sig för att stanna för att reda ut det hela med sin bror. Samtidigt behöver hans gamla lärarinna hjälp på skolan där han fick sin utbildning. Han tar lite motvilligt lärarvikariatet och snart får han god kontakt med en av eleverna på skolan, 16-åriga Celia (Emily Barclay). Han ser sig själv i henne när han var i hennes ålder och hon har frågor om livet, drömmar, böcker och destinationer runt om i världen.



Det hela börjar som ett vanligt drama där Paul träffar gamla bekanta, inte minst sin gamla flamma Jackie, som visar sig vara Celias mor. Givetvis anar han och man som tittare att hon kan vara hans dotter, men det är inget han delar med sig till vare sig Jackie eller Celia. Så en dag försvinner Celia och misstankarna riktas mot honom. Inte bara från polisen utan hela staden. Men så enkelt är det inte. Det finns nämligen flera andra som kan ligga bakom, som t.ex. Pauls brorson Jonathan som i smyg tar bilder av Celia...



Jag gillar verkligen hur filmen elegant hoppar mellan familjedrama, mysterium och thriller på ett smärtfritt sätt. Det den gör extra bra är att liksom locka in en i dess historia genom att bjuda på lite från mysteriet för att sedan gå tillbaka till att berätta historien i sitt tempo. Hade man istället berättat det hela i kronologisk ordning hade det nog blivit lite för utdraget. Nu blir det lagom av allt. Det tar dock kanske en halvtimme innan spänningen stiger, men det är ok det med då man anar att något inte står rätt till.



När man kommer en bra bit in i filmen och närmar sig slutet, så tänker jag faktiskt på tv-serien "Twin Peaks". Det är något med stämningen, något med mysteriet, men även det faktum att det finns så många misstänkta i den lilla staden. Men det här blir än mer gripande och just att det kretsar kring familjens hemligheter som kommer upp till ytan gör att det känns lite extra. Sen är musiken genomgående klart passande och skapar den rätta stämningen hela tiden. Det gäller både den komponerade musiken och soundtracket bestående av väl utvalda låtar, bl.a. några Patti Smith- och Mazzy Star-låtar.



Efter att ha sett filmen blev jag nyfiken på nya zeeländske regissören Brad McGann. Till min stora förvåning var det här hans första långfilm, men även hans sista. Tragiskt nog dog han något år senare blott 43 år gammal efter en längre tids kamp med cancer. Det känns extra tungt när han uppvisade en sådan potential och la ner mycket av sin själ i detta verk baserat på en bok med samma namn från 1972. Svag fyra, nästan en rak fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7