

Titel: Mar adentro / The Sea Inside / Gråta med ett leende
Genre: Drama/Romantik
Land: Spanien/Frankrike/Italien
År: 2004
Regi: Alejandro Amenábar
I rollerna: Javier Bardem, Belén Rueda, Lola Dueñas, Mabel Rivera
Handling: Berättelsen om en man som i snart 30 år varit förlamad efter en dykolycka. Hans enda önskan är att dö. Tillsammans med en dödshjälpsorganisation driver han en kampanj i alla instanser. Men under hans strävan gör kärlekens otippade entré naturligt nog allting mer komplicerat.
Omdöme: Denna snyfthistoria med Javier Bardem i huvudrollen är regisserad av Alejandro Amenábar som tidigare gjort Tesis (1996), Abre los ojos / Open Your Eyes (1997) och The Others (2001). Intressant nog skulle det visa sig att hans formkurva skulle fortsätta peka neråt. Hans första film var i mitt tycke nämligen den bästa medan denna var hans sämsta av de jag sett.

Det här är en film som bl.a. har en del gemensamt med The Diving Bell and the Butterfly (2007), men även andra som handlar om förlamning. Det handlar nämligen om en paralyserad man som med hjälp av dödshjälp vill få ett slut på sitt liv. Nästan 30 år efter sin olycka har han fått nog. Det är dessutom baserat på den riktige Ramón Sampedro.

Ramón (Javier Bardem) är inte direkt en bitter person. Han ler mest hela tiden, gillar att skriva och prata med sina besökare. Han har precis fått kontakt med en kvinnlig advokat i form av Julia (Belén Rueda) som själv lever med ett handikapp vilket ger henne en större förståelse för hans situation. Hon ska försöka hjälpa honom att få sin begäran om dödshjälp beviljad. Givetvis uppstår även känslor dem emellan, men Ramón får även en annan beundrare när Rosa (Lola Dueñas), en lokal tvåbarnsmor börjar besöka honom för pratstunder och tankar om livet.

Tyvärr lyckas filmen inte gripa tag i mig ordentligt någon gång faktiskt. Det behöver en sån här film göra för att bli effektiv. Bardem är självklart bra, ja mycket bra i sin roll och gör mycket bara med sitt ansikte. Jag kan dock inte låta bli att tänka på Peter Sellers i Being There (1979) då de liknar varandra utseendemässigt, något som givetvis blir lite komiskt.

Nej, det här var faktiskt lite av en besvikelse. Man måste kanske vara upplagd för den här typen av film för att uppskatta den fullt ut, men det kändes inte som den lyckades trycka på de rätta knapparna. Man har helt enkelt sett liknande och bättre filmer förr.

En av filmens höjdpunkter är dock Ramóns fantasier/drömmar. Första gången en sådan sekvens dök upp blev man lite tagen på sängen och då kändes det som filmen skulle lyfta. När det sen bara visade sig vara en dröm så blev det inte mer än bra för stunden. Dock var just drömmarna/tillbakablickarna det jag nog gillade mest med filmen. Men Javier Bardem är en klippa och bär på egen hand filmen på sina axlar när den trampar vatten.
4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 8.1
Vilka sura piller du väljer för månaden! Inte många komedier på din lista, va? Nej, inte på min heller om jag ska vara ärlig. Denna film åker direkt upp på "Att inte se"-listan.
SvaraRaderaHenke: Haha, nej det var inte många "upplyftande" filmer än så länge. Men det kommer några sådana längre fram - hoppas jag ;)
RaderaJag vill också minnas att jag hade svårt att bli fångad av den här. Man kände sig liksom nästan tvingad att bli gråtfärdig...
SvaraRaderaSofia: Exakt, det kändes lite för tillrättalagt och man har liksom sett det förr. Iofs är det baserat på verkliga händelser, men det är något med sättet man berättat det hela på som inte riktigt lirar för egen del.
Radera