Paradise Now

Titel: Paradise Now
Genre: Drama
Land: Palestina/Frankrike/Tyskland/Holland/Israel
År: 2005
Regi: Hany Abu-Assad
I rollerna: Kais Nashif, Ali Suliman, Lubna Azabal, Amer Hlehel

Handling: Två barndomskamrater rekryteras för att göra en självmordsbombning i Tel Aviv. De får spendera sin sista natt med sina familjer, men utan att berätta något om sitt uppdrag.

Omdöme: En film man kände till namnet på och grundpremissen. Vad jag hade missat var att filmen blev Oscarsnominerad (som första film från Palestina). Redan i öppningsscenen sitter man på helspänn när en kvinna anländer till en gränskontroll. Kvinnan och vakten hon kliver fram till stirrar på varandra och det känns laddat med en gång. När han så ska öppna hennes väska befarar man det värsta. Kommer det smälla redan i öppningsscenen...



Historien följer de två barndomsvännerna Said och Khaled som jobbar som bilmekanikers i Palestina. Suha är en kvinnlig kund som hämtar sin bil hos dem och får genast kontakt med Said. Det framgår inte om de känner varandra sedan tidigare, men tidigt står det klart att de gillar varandras sällskap. Så kommer plötsligt dagen de två vännerna väntat på. Deras vän Jamal gratulerar dem. Dagen är kommen. De ska få utföra ett självmordsuppdrag dagen därpå i Tel Aviv, Israel.



Utan någon som helst musik (förutom en låt de lyssnar på tidigt i filmen) får man en nästan dokumentär känsla. De två vännerna känns som programmerade robotar när de accepterar sitt öde och att de aldrig mer kommer se sina nära och kära. De har en sista kväll/natt med sina respektive familjer innan det är dags. Det är tydligt att Khaled är den som är mer på och ser fram emot att "komma till paradiset". Said är mer fundersam, även om han inte tänker säga emot.



Efter en ganska tät och rakt-på-inledning får filmen en lite oväntad vändning ungefär halvvägs in. Det är nu filmen skulle ha gått in i nästa fas och bara blivit tätare och tätare. Istället stannar den upp och tappar då momentum. Samtidigt får de sig en tankeställare och Khaled är inte längre säker på om han vill genomföra självmordsdådet. Said å andra sidan går stärkt ur situationen.



Förutom nämnda problem med att filmen stannar upp så finns ett annat uppenbart problem med filmen. Eller problem och problem, snarare konstigt och inte särskilt troligt. Det jag syftar på är att de två vännerna har längre hår och skägg innan de får snaggat hår och blir renrakade innan självmordsdådet. Men när deras nära och kära träffar dem nästa gång, noterar de endast deras klädsel (kostym) och missar helt att de ser helt annorlunda ut utan skägg och långt hår. Det blir därför lite konstigt under andra halvan. Något som liksom inte riktigt stämmer.



Summa summarum är att filmen var på väg att bli gripande och dramatisk, men då den tar en lite annan väg rinner det mest ut i sanden. Med det sagt är det en intressant och för det mesta trovärdig inblick i en helt annan värld som man har svårt att förstå. Första halvan lutar det åt en svag fyra, andra halvan är bara en trea. Så en stark trea känns rätt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5