The World's Fastest Indian

Titel: The World's Fastest Indian / Citronträd & motorolja
Genre: Drama
Land: Nya Zeeland/USA/Schweiz/Japan
År: 2005
Regi: Roger Donaldson
I rollerna: Anthony Hopkins, Diane Ladd, Bruce Greenwood, Chris Williams

Handling: Historien om Burt Munro, som år efter år passionerat trimmar sin gamla motorcykel från 20-talet, en Indian. Hans dröm är att en dag bli den snabbaste på banan i saltöknen i Utah, där världens snabbaste motorcyklar tävlar. När han är över sextio år och får beskedet att en hjärtsjukdom riskerar avsluta hans liv, belånar han sitt hus och tar en båt från sitt Nya Zeeland till Los Angeles med motorcykeln för att uppfylla sin dröm.

Omdöme: Regissören Roger Donaldson var för mig mest känd för den mycket sevärda thrillern No Way Out (1987). Vad jag inte visste på förhand var dels att han är född i Australien (emigrerade till Nya Zeeland 1965 när han var 20 år gammal) och dels att han redan 1971 gjorde kortdokumentären Burt Munro: Offerings to the God of Speed (1971) om och med huvudpersonen i denna film. Över 30 år senare skulle han alltså göra denna film om Burt Munro.



Historien delas enkelt in i tre faser. Den första utspelas på Nya Zeeland där man får träffa Burt Munro (Anthony Hopkins) i sin hemstad, hur han pular med sin motorcykel från 20-talet och hur grannpojken kommer över på besök titt som tätt. Burts dröm har de senaste 25 åren varit att ta sig till USA för att där kunna testa hur fort han kan köra med sin motorcykel kallad "Indian".



I den andra fasen beger han sig till USA och här blir filmen till en trevlig roadmovie där Burt träffar på en drös med människor som han alla påverkar positivt med sin glada och annorlunda stil. Han måste nu ta sig från Los Angeles till Bonneville i Utah där saltöknen utgör banan som man kan slå hastighetsrekord på. Det är även här den tredje och avslutande fasen utspelar sig när Burt ska försöka uppfylla sin dröm fullt ut, men stöter på en mängd hinder på vägen.



Jag är minst sagt förvånad och smått konfunderad när jag sett klart filmen och kollar upp hur många Oscarsnomineringar filmen fick. Jag förväntar mig att åtminstone hitta Anthony Hopkins bland de nominerade, men icke. Nu var det ett relativt starkt år bland de manliga huvudrollerna, men det var en fröjd att se Hopkins här och visst borde han varit bland de nominerade. Ofta är han duktig och mycket bra, men många gånger känner man att han mest spelar sig själv, lite bekvämt. Här är han verkligen karaktären Burt Munro. Riktigt bra.



Filmen börjar lite trevande när man befinner sig på Nya Zeeland. Det tar över en halvtimme innan filmen verkligen kan komma igång när Burt anländer till USA och inleder sin road trip på allvar. Nu växer inte bara historien, utan även Burt Munro som karaktär. Man förstår varför folk snabbt fattar tycke för honom, en riktig mysfarbror. Även karaktärerna han stöter på under sin resa gör det hela lite mer gemytligt. Sen kommer man till själva slutdestinationen där man visar precis lagom från saltöknen och Burt på sin "Indian".



Det är på många sätt och vis en feelgood-film med en skön huvudkaraktär och en utmärkt Anthony Hopkins i toppform. Hade bara scenerna på Nya Zeeland varit på samma nivå som resten av filmen hade detta varit en rakt igenom tillfredsställande film. Men eftersom filmen bara blir bättre och bättre blir man ändå klart nöjd, och det är självklart bättre att den börjar lite svagare och avslutar starkare än tvärtom. Det blir "bara" en svag fyra p.g.a. Nya Zeeland-bitarna.




5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.9