Watchmen

Titel: Watchmen
Genre: Action/Mysterium/Sci-Fi
Land: USA
År: 2009
Regi: Zack Snyder
I rollerna: Jackie Earle Haley, Patrick Wilson, Malin Akerman, Matthew Goode

Handling: USA 1985. Superhjältar är en del av vardagslivet och domedagsklockan, som visar allvarlighetsgraden i det kalla kriget mot Sovjet, visar nu fem i tolv. När en av superhjältarna mördas ger sig Rorschach ut för att undersöka saken, och han hittar en konspiration som kan förändra allt. Han samlar ihop ett udda gäng hjältar och ger sig ut för att göra det Watchmen gör - vaka över mänskligheten. Men vem vakar över de vakande?

Omdöme: Superhjältefilmer är vanligtvis inte min kopp te, så att säga. Det finns ett par undantag, men de kan enkelt räknas på en hands fem fingrar. Varför då se denna? Det fanns något som lockade med denna. Inte bara för att jag hade hört att den skulle vara mörkare än de vanliga superhjältefilmerna, utan även för att jag hade sett en scen ur filmen som jag gillade och som bådade gott.



Scenen jag hade sett var inledningsfighten (innan de långa förtexterna) som utspelar sig i "The Comediens" lägenhet. Inte alls ett dumt sätt att sätta tonen på för en sån här film. Det står tidigt klart att filmen har en mörk ton, nästan som en noir i serietidningsformat. Detta blir inte minst tydligt när filmens klart bästa karaktär Rorschach (Jackie Earle Haley) dyker upp. Han agerar berättarröst och drar igång det hela en höstdag 1985. Det är regnigt och han traskar runt på New Yorks gator iklädd en trenchcoat, hatt och en mask över huvudet (en slags vit huva med svarta fläckar som lever sitt eget liv).



Det är helt klart en lovande inledning på filmen och superhjältetemat håller man på avstånd. Rorschach börjar kontakta sina f.d. "lekkamrater", andra s.k. Watchmen som de kallades när de var verksamma. Han misstänker nämligen att någon är ute efter dem nu när "The Comedian" fått besök. Rorschach börjar med att besöka sin vän Dan (Patrick Wilson) som i sin tur kontaktar Adrian Veidt (Matthew Goode), Laurie Jupiter (Malin Akerman) samt Dr. Manhattan (Billy Crudup) - den mäktigaste av alla superhjältar.



Med en gång känns Dr. Manhattan fel. Han är den ende av superhjältarna som inte är mänsklig. Han ser ut som en av medlemmarna ur "Blue Man Group" så det är svårt att ta honom på allvar. Dessutom har han superkrafter som gör att han kan leka Gud. Jag känner tidigt att man gärna hade fått vara utan honom. Det jag tycker funkar bäst med Dr. Manhattan är annars hans bakgrundshistoria om hur han blev Dr. Manhattan. De övriga funkar faktiskt bra precis som filmen under inledningen och en bra bit in.



Jag gillar att detta är en film för vuxna där man bjuds på en både realistisk som brutal superhjältefilm. Alla superhjältarna är inte goda så här får man också lite att leka med under filmens gång. Det är oftast snyggt med genomtänkt foto och detaljer. Dock är effekterna av lite blandad kvalité. Allt som utspelar sig på Mars med Dr. Manhattan är lite svagt, men så hade jag alltså gärna varit utan honom helt och hållet. Likaså är farkosten som superhjältarna flyger runt med under filmens andra halva inte helt övertygande.



Tyvärr tappar filmen och historien ju längre in man kommer. Då filmen (originalversionen) är runt 2.40 lång, känns det klart och tydligt att den tappar under den sista timmen eller så. Det övergår till att handla mer om superhjältarna "in action" än vad det gjorde innan dess. Det blir liksom för ordinärt nu. För egen del hade filmen bara kunnat bestå av Rorschach och följt hans utredningar mer som ett mysterium med actioninslag. Då hade filmen dels inte behövt vara så lång och dels hade man nog fått en bättre film som helhet.



Det blir inte mer än en trea till slut, trots att jag en bra bit in kände att detta var en av de bättre superhjältefilmerna (i min smak). Dock var den klart sevärd under långa stunder och jag är glad att ha sett den.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.6